Matchreferat Lövet IBF – Huddinge, 2-3

Efter förra helgens dubbelseger (8-3 mot Rotebro i div 3-serien och 4-2 mot Värmdö i u-serien) var vi redo för en ny utmaning idag. Och det fick vi, i form av snabba ben och farliga crossbollar. 

Tretton taggade spelare och två pigga tränare (varav en var extrapigg tack vare sin jättestora latte från Seven, gissa vem :)) tog emot Huddinge hemma i Gubbängshallen.

Huddinge är ett ungt, piggt lag med spelare födda '97-'98, som gillar fart och att rulla boll. Inledningen var jämn, men halvvägs in i första perioden får en lös boll en konstig skruv och letar sig in bakom Charlotte i mål. Snopet. Tre minuter senare har vi ett frislag en bit in i offensiv zon. Frida får passning från Millan och vi forwards står lämpligt nog i vägen för Huddinges målvakt. 1-1 och guess what? Om snygga mål hade räknats dubbelt hade vi tagit ledningen!

Sedan följs båda lagen åt i över 30 minuter, eftersom andra perioden blir mållös. Med facit i hand kunde vi kanske ha gjort saker och ting annorlunda under de 30 minuterna, men där och då blev det inte så. Båda lagen får dock träna på powerplay efter lite ruff, men 1-1 står sig. Huddinge spelar runt oss och slår crossbollar, men skjuter ofta utanför. Vi lyckas flera gånger fånga upp bollen från centerpositionen och kontra med fart, men 1-1 står sig ändå.

I tredje perioden går vi ner på folk, vilket får snabbt resultat, när Dommen sätter 2-1 efter passning från Tess. Som så många gånger förut får man såklart inte vara nöjd med det och behålla ledningen i lugn och ro. Sex minuter senare har redan Huddinge utjämnat till 2-2. Sedan kommer en sekvens i matchen där får vi en tvivelaktig utvisning emot oss, vilket får halva bänken att nästan gå i taket. Vi hamnar ur balans för bara någon sekund, och Huddinge kan göra 3-2. Ridå och väl valda svordomar.

Trots några mörka minuter skakar vi ändå av oss ilskan fort och sätter Huddinge under ordentlig press under matchens sista minuter. Spelet 6 mot 5, utan Charlotte i mål, fungerar bättre än någonsin och kvitteringen är inte långt borta. Huddinge vinner ändå, med en otroligt fin, snabb och teknisk innebandy som gav utdelning. Det är bara att gratulera.

I snabbanalysen efteråt kan vi konstatera att vi försvarar oss i nästan två hela perioder och är onödigt passiva med tanke på hur pass jämn matchbilden ändå var. Stor eloge till oss allihop ändå, som gör en bra match där halvnya 2-1-2-spelet sätter sig mer och mer, vi har bra moral och bra stämning på bänken. Dagens mest skimrande glimmer till Charlotte, som var en stor del i att siffrorna inte blev större. Jag kan inte säga något om gamla Kransen, men fjolårslöven hade blivit fullkomligt överkörda i dagens match. Det säger något om hur långt vi ändå kommit. Och tabellen? Den ser ut såhär:

Matchreferat Lövet IBF – Bro IK, 7-4

Resultat sen senast: Lövet – Sundbyberg 5-1, Nacka Wallenstam – Lövet 2-0, Saltsjöbaden – Lövet 0-14. 

Segertåget Lövet tuffar vidare! Vi fick nypa oss i armen efter krossen 14-0 sist, men följer upp med ännu en seger. Nacka, känn flåset! 

I dag tog Lövet emot Bro hemma i Gubbängen. Vi ställde upp med tre pigga femmor på plan och en tredje på läktaren. Inledningen är stressig från båda håll och plötsligt är det helt tomt i mitten i vår defensiva zon. 0-1 efter bara drygt 5 minuter känns som en käftsmäll.

Men efter det lyckas vi etablera ett tryck och det är bitvis spel mot ett mål. Lollo sätter ett skott i ribban, ett annat tar målisen med en enhandsräddning. Kexet provar lyckan från halva plan – och skottet klistrar sig fast på insidan av höger stolpe. 1-1! Bara en halvminut senare kan Johanna trycka in 2-1 efter en studsande retur. Lövet går till periodvila med ett knappt övertag.

I andra perioden lossnar det och vi gör tre snabba mål de första fem minuterna. Såja! 5-1! Brospelarna har klappat igenom och Broföräldrarna tar sig för pannan. En sargtackling senare får Bro dock chans att komma i kapp eftersom vi får spela boxplay. Bro reducerar till 5-2 i slutet av andra.

Lövet gör 6-2 tidigt i tredje, men det är mycket kvar av matchen och Bro har inte gett upp. Från läktaren ser det ut som att vi slappnar av lite för mycket och slarvar i hemjobbet. Bromålvakten har några riktigt glimrande minuter med flera fina räddningar och vi släpper in Bro lite i matchen när de får göra 6-3. Segern känns dock aldrig hotad, även om Bro retsamt nog fick sista ordet genom sitt sista mål med 8 sekunder kvar av matchen. 7-4 slutar matchen, vilket ger följande, väldigt trevliga tabell:

Målskyttar: Kexet (1), Johanna (1), Dommen (2), Tess (1), Linda (1) och Katja (1). 
Assist: Millan (1), Tess (2), Katja (1), Dommen (1), Matilda (1) och Frida R (1).

U-serien: Lövet IBF - Hammarby IF IBF, 3-6

Mindre än ett dygn efter premiären var det dags igen. Vi tog emot Bajen hemma i ottan med skräckblandad förtjusning. Vad skulle de ställa upp med för lag? Skulle trötta ben orka 60 minuter till? Överkörning eller kamp? 

Utvecklingsserien är en ny upplevelse för oss, och det känns spännande eftersom vi kan få möta lag från  ettan till fyran. Därmed blir det inte nödvändigtvis "sämre" matcher i u-serien. Hammarby, normalt i div 1, matchade exempelvis gamla elitspelare mot oss. Om vi haft respekt för motståndarna på förhand så visade snabbt verkligheten att vi kunde se Bajen som vilken motståndare som helst.

De rullade boll och var effektiva i vår zon, men tappade också boll på mittplan vid flera tillfällen och stod för många slag. Vi vann många närkamper bara genom att kliva in med kroppen först. Halvvägs in i första perioden resulterar en brytning på vår planhalva i att Bajen lämnar öppen gata mitt på plan. Mathilda sätter full fart och kan nästan på egen hand (fin pass från Chris, icke att förglömma) sätta bollen bakom Bajens keeper. 1-0! Mot Bajen?!

Vi lyckas tidigt med 2-2-1-spelet i anfall, där vi värderar chanserna till att pressa respektive backa hem på ett bra sätt. Vi slarvar dock i våra positioner bitvis och är för snälla i egen zon. Ett mindre lyckat byte skapar utrymme åt motståndarna som kan kvittera till 1-1.

Andra perioden har vi en rejäl svacka samtidigt som Bajen har mycket tur. Bollarna slinker in både till höger och vänster om Charlotte utan att vi riktigt hänger med. Lagdelarna hamnar för långt i från varandra, vi tappar markeringar och bjuder in Bajen till dans i målgården. Plötsligt står det 1-5. Vad hände?

Vi håller huvudet högt och tänker 0-0 när vi går in i tredje perioden. Trots att flera av oss redan har en match i kroppen så verkar alla ben orka, och vi blir stärkta i att vi i spelet på plan lyckas bättre och bättre. Vi bryter deras anfall och kan kontra och presenterar anfall efter anfall. Karros line (som låter lite som chorus line när man säger det snabbt: Lövets refräng? :)) gör två snabba mål enligt skolboken, först genom Karro och sedan Mathilda. Vi har fler fina chanser, men Bajen var strået vassare och får sista ordet. Första u-matchen slutar med förlust för vår del, 3-6.

Dagens glimmer: Charlotte - lugn som en filbunke i alla situationer. Ren otur att några turmål slinker in. Mathilda - tvåmålskytt och något av en mästare på att ta sig förbi längs med sargerna. Karro - hade hur mycket energi som helst trots gårdagen, och fint samspel med Mathilda. 

PREMIÄR: Tumba GOIF - Lövet IBF, 3-3

"Vilja slår många gånger klass" är ett gammalt ordspråk som levt länge i Lövet. Efter dagens premiär kan vi även lägga till att tålamod och laganda är bra nycklar till att vända en hel match. 

Så var det dags! I nytt matchställ gästade nya Lövet våra vänner från kvalet, Tumba GOIF, i säsongens första division 3-match.

Båda lagen inleder avvaktande. Nya ansikten i båda lagen vittnar om att här har vi vänt blad och lagt gamla fighter åt sidan. På Pers initiativ är vi kalla och satsar på att hitta i vår nygamla 2-2-1-uppställning. Tumbas unga, ambitiösa lag uppfattas nästan som loja i sina uppspel, men har desto mera fart framåt. Hemmalaget har mest utdelning framåt och kan ta ledningen med 1-0 halvvägs in i första perioden.

I andra perioden kliver vi in och tar tag i taktpinnen. Vi vinner fler närkamper, backarna lyfter spelet från vår planhalva och vi får fler chanser på mål. Då känns det otroligt orättvist att Tumba får göra 2-0. Vi håller dock huvudena högt, behåller tålamodet och krigar oss allt närmare en reducering. Under den tredje periodens första spelade minut kommer det äntligen, det så förlösande 2-1-målet! Linda och Essets kedja får till ett riktigt snyggt uppspel och Linda kan spräcka nollan. Tumba börjar blekna, både i sitt spel och allmänna uppträdande på plan.

Sju minuter senare rasslar nätet igen när kapten Katja utjämnar till 2-2 efter fin pass från Millan. Nu är vi inte bara med, vi är om och förbi! Motståndarna är frustrerade och delar ut några riktigt fula, helt omotiverade efterslängar. Domarduon, som givet bör markera att farligt spel inte hör hemma på plan, gör ingen imponerande insats genom att varken blåsa av eller dela ut utvisningar. Istället blodvite, bokstavligen, och en hel del svordomar på Lövets avbytarbänk. Ett plåster senare kan vi istället ta ledningen.

Johanna gör 3-2 i sin första match, efter passning från Katja. Skolexempel på hur bra det blir när backarna får utrymme att kliva in och aktivt delta framför kassen. Tumba tar time-out och vi förbereder oss för att möta sex spelare och en tom kasse under de sista fyra minuterna. Men Tumba avvaktar. Vi tar timeout för att hämta andan.

Tre poäng känns inom räckhåll - då letar sig ett snöpligt Tumbaskott sig genom försvaret in i Nettans högra burhörn. Klockan står på 19.47, ställningen är 3-3. Så slutar också matchen.

Dagens glimmer går oavkortat till hela laget, från supportande Lotta på läktaren, via Per och Dalas ypperliga matchning, Nettans räddningar mellan stolparna och krigarna på plan. Att får ihop två lag till ett på så kort tid är verkligen en utmaning. Vi tar med oss upphämtningen från 0-2 till 3-2 och ett jäkla gött go på bänken. Bra inställning, vi uppmuntrar och hjälper varandra. Det här kan ju bli hur bra som helst framöver.

Avslutning på säsongen

Vi har haft avslutningsfest! Med middag, prisutdelning och blommor till alla i laget!! Tack AK, den omtanken värmer!

Läs om vem som vann vad...

Säsongens sista prestigematch slutar med knapp förlust

Kvalet: matchrapport Lövet IBF- Tumba, 2-3.

Kvalets sista match var betydelselös eftersom båda lagen var klara för spel i div 3 nästa säsong. Vad som stod på spel var istället prestige – vem skulle vinna kvalet? Säsongens sista 60 minuter sammanfattar hela Lövets säsong 2013/2014 ganska bra: Lite upp och ner och mycket krigande. 

Stämningen är på topp före matchen och Dala har kavaj och röd slips dagen till ära. Kanske la vi lite för mycket fokus på slipsen inledningsvis, för vi börjar matchen avvaktande. Det straffar sig direkt i form av att bollen studsar på en röd spelare och in bakom Frida i mål. Matchen är bara en minut gammal och Tumba skaffar sig ett övertag direkt.

Det är ett blekt Lövet som har svårt att hitta markeringar och följa sina spelare, samtidigt som Tumba ställer om snabbt och skapar rörelse i offensiv zon. Tumba kan öka på sin ledning till 0-2 med dryga 6 minuter spelade. I slutet av första perioden kan vi jobba oss in i matchen och hitta tillbaka till vårt spel tack vare två powerplay. Dagens eminenta domarpar tar helt rätt beslut och motiverar alltid sina domslut – treans klart bästa domare, som dessutom har humor (och en viss förkärlek för choklad, visar det sig). Tumba stressar dock högt upp i banan samtidigt som vi har svårt att hitta instick i mitten. Vi går till första pausvilan i underläge.

I andra perioden visar vi en betydligt bättre inställning och vilja, och vi kan överta spelet genom snabba kontringar från mittplan. Tumbas försvar vacklar, och halvvägs in i perioden kan vi äntligen reducera till 1-2 tack vare Lindas mål efter fin passning från Mia. Sååå välbehövligt och viktigt!

Vi får en strulig start på tredje perioden efter ännu ett baklängesmål, 1-3, och uppförsbacken är tung. Sista tio minuterna är det dock inget snack om vem som är det bättre laget. Vi äger perioden bitvis och pressar tillbaka Tumba ordentligt. Jag lägger en smörpassing från min vänsterkant och Karro kan resolut sätta 2-3. Såja! Vi fortsätter att sätta hög press och kvitteringsmålet är bara ett par centimeter bort. Tumba tar time-out och lyckas samla ihop sig litegrann. Vi åker på en sista snöplig utvisning och får avsluta perioden och säsongen med en tjej mindre. Matchen slutar lite bittert 2-3.

Det känns lite tråkigt att ett taktiskt bra genomfört kval slutar med förlust, men det viktiga är ändå att vi har lyckats hålla oss kvar. Nu har vi alla möjligheter för att bygga upp laget inför nästa säsong. Här finns erfarenhet, styrka, kreativitet, laganda, individuella prestationer och otroligt mycket innebandyglädje. Det tar vi med oss till säsongen 2014/2015! På återseende! All in! 

Bilder: Lövet IBF 2013/2014

I väntan på säsongens sista match kommer här lite bilder från mötet med Älvsjö AIK som slutade 4-4.

Lagbild säsongen 2013/2014. Övre raden från vänster: Katarina "Kattis Nordling, Chris Löfstrand, Madelene "Madde" Söderberg, Linda Rudén, Karolina "Karro" Sandin, Mia Lafrenz, Christine Haeberlein. Nedre raden från vänster: Coach Lars "Dala" Dahlström, Monica "Monc" Ericson, Jenni Bengtsson, målvakt Frida Schubert, Mathilda Drake, Hanna Österberg och coach Anna-Karin "AK" Brorsson. Saknas på bilen/ ur spel: Helene Hollingworth, Lena Kling, Millan Bodin, Veronica Lindskog, Elina Karlsson, Lina "Roffe" Bergman, Jenny Seth, Frida Rogberg. 

Super-Frida i målet under uppvärmningen. 

Mathilda värmer upp Frida. 

Chris värmer upp Frida. 

Mia i en duell med Älvsjös #7 i vårt försvar. 

Mathilda i kontringsmöjlighet. 

Frida tar en straff! 

Monc i ett inspel framför Älvsjös mål. Hittar hon Mathilda? 

Foto samtliga bilder: Viktor Lindevall. Fråga alltid Lövet om lov om du vill låna våra bilder till ett annat sammanhang. 

Klara för div 3 även nästa säsong!

Kvalet: Matchrapport Lövet IBF- Sundbyberg, 1-1. 

Det satt långt inne. Avgörandet som skulle säkra vårt kontrakt till spel i divison tre. Vi hade allt att vinna medan motståndarna spelade med kniven mot strupen. Och som vanligt såg det länge ut att kunna gå precis hur som helst. 

Duggregnet och betongen tog emot oss, 14 taggade spelare och två coacher, i Hallonbergen. Vi skulle göra slut på velandet och avgöra kvalet. Benen kändes pigga, men jag hade ändå en malande slinga i huvudet från Oskar Linnros låt "Ack, Sundbyberg": ...Sumpan, sedan dör man. 

Vi lärde oss nåt av matchen mot Tumba dagen innan och började med ett högre tryck. Vi rullar på tre forwardslinor och två backpar och kan således hålla ett högt tempo. Sundbyberg öppnar också med snabba fötter och flera rörliga spelare i vår försvarszon. Domarna tar flera aktiva, men rättvisa, beslut tidigt. Alla är på tårna.

Första noteringen i protokollet kommer efter ett frislag från Sumpan där Linda står lite för nära och blir utvisad. Vi har lärt oss deras sätt att spela powerplay och har betydligt bättre kontroll än i senaste mötet. Försvaret är intakt och stabilt. När vi vinner boll i egen zon lyckas vi med flera fina kontringar där bland andra Linda, Monc och Mathilda står för väggspel à la snyggaste skolexemplet. Sumpan är uppspelade på läktaren. Ändå blir första perioden mållös, 0-0.

I andra perioden slarvar vi bitvis och Frida får showa med några riktiga TV-räddningar – igen. Men med svett och hårt slit jobbar vi oss allt närmare ett ledningsmål. Det känns som att vi är det mer tekniska laget, och vi får ofta med oss bollen från mittplan. Problemet uppstår när vi närmar oss deras mål, där vi gärna gör försök utifrån, men inte kommer tillräckligt nära. Istället är det Sumpan som efter en situation nere i ett hörn lyckas komma runt och placera en boll mellan vår högra stolpe och Fridas ben. 0-1. Ridå.

Vi kör på och det känns som att vi ska utjämna vilken minut som helst. Vi får spela powerplay och får några riktigt farliga inspel på mål. Backarna är aktiva och tar flera skott utifrån, Millan är nära flera gånger. Vi behåller tålamodet och lugnet, men går till pausvila i underläge.

I tredje perioden får vi ett frislag, där forwards täcker målvakt och Millans skott sätter sig i nätet bakom målvakten. Såja! 1-1! Tålamod och rutin lönar sig. Sista kvarten är galet jämn, och chanserna fördelar sig åt båda hållen. Sumpan är fortfarande tuffa i närkamperna, men har skalat av det fula spelet och visar upp en betydligt schysstare innebandy. Vi går ner på folk för att både säkra hemåt och kanske spika igen den här envisa kvalkistan en gång för alla.

Båda lagen tar time out och upplösningen är såklart en nagelbitare. Men 1-1 står sig perioden ut, och det något blygsamma resultatet räcker för att vi ska hålla oss kvar. Sumpan kan inte hämta in avståndet upp till oss, oavsett hur det går i vår sista match mot Tumba. Vi är kvar i trean!!
I omklädningsrummet kom vi överens om att inte hamna i kval nästa år – då ska "nya" Lövet avancera betydligt högre i tabellen. Var med oss då. All in! 

Lövet IBF ännu obesegrade i kvalet!

Matchrapport från kvalmatchen mellan Lövet IBF- Tumba: 0-0. 

0-0 måste nog ses som ett ganska ovanligt matchresultat i innebandy – men det behöver ju inte nödvändigtvis vara dåligt för det. En pinne vardera betyder att det halvvägs genom kvalet är vi och Tumba som har greppet om de två platserna i div 3.

Det är den här helgen som Lövets framtida öde kan avgöras. Vi började med en utflykt till Tumba och en stor plan. Trots 13 friska och taggade spelare, bra uppvärmning och fullt fokus blev inledningen något avvaktande. Planen är större än vad vi är vana vid och det känns som att spelet går i slowmotion till en början. Vi slarvar och gör inte många saker rätt. En bit i i första perioden har vi dock fått ordning på oss själva och spelet. Vi vinner både mark och närkamper och har chanser framåt.

Chris värmer upp utvisningsbåset efter en inte allt för glasklar hands, en petitess som också blir hela första periodens enda notering i protokollet.

I andra perioden får vi en brant uppförsbacke direkt, när jag först slarvar i en brytning bakifrån och blir utvisad för slag. Lagom till att jag suttit av tiden och boxplay-gänget gjort en bra insats – då åker Chris för protest mot domslut. Ena halvan av domarduon har uppenbarligen vaknat på fel sida. Vi klarar dubbla boxplay och skakar av oss tjafset. Därefter har vi faktiskt ett rejält psykologiskt övertag på Tumba, och kan vända spelet till en period där vi pressar Tumba i deras zon. Linda gör snygga inspel, Kattis drar med sig spelare i mitten och Mathilda kommer förbi på kanterna. Men fortfarande mållöst åt båda hållen.

Två tvärjämna lag har fina chanser, men divisionsskillnaden ger sig bitvis till känna: Tumba kommer fria flera gånger men sätter inte sina chanser. Det var länge sen undertecknad såg så många brända chanser brännas framför ögonen på en. Skönt för oss och vi har ju dessutom en stjärna mellan stolparna!

I tredje får vi spela powerplay två gånger om. Det sista kommer lämpligt nog med bara ett par minuter kvar. Vi samlar ihop oss och tänker taktiskt – vi har ju en poäng. Vi avslutar med några fina chanser till men årets målfattigaste match slutar 0-0. Hoppas vi kunde underhålla våra tillresta publik något i alla fall ;)

Dagens största dos glimmer går till Frida i målet som, igen, gör en helt fantastisk insats. Att lyckas läsa inte bara en, två, tre utan flera frilägen är iskallt. Och då ska vi inte glömma bort att vi stod helt utan målvakt när säsongen började i september!

I morgon söndag möter vi Sundbyberg borta. Vinner vi är vi med största sannolikhet kvar i div 3. Ingen idé att tjata om matchens betydelse – vi vet vad vi ska göra. All in! 

Kvalet: matchrapport Lövet IBF- Sundbybergs IK, 5-4

Frågan var om Sundbyberg hade glömt hur det känns att förlora. Efter 11 vinster i D4 Norra har man onekligen både flow och självförtroende. Men kval är någonting annat. Det här är vår division, vår hemmahall, vår match. I efterhand kan vi bara konstatera: Lövet har i alla fall inte glömt hur det känns att vinna!

Vi hade pratat oändligt mycket om hur viktigt det var att få en bra start. Vi var fullt lag, vi hade alla förutsättningar att visa Div-3-klass och sätta tempo direkt. Och när Linda, efter 41 sekunder, sätter 1-0 på smörpassning från Monc är drömstarten ett faktum. Sundbyberg visar takt och ton tidigt och ställer till det som mest för oss när de vänder spelet snabbt på mittplan och lägger bollen till lagets bästa spelare: kaptenen med nummer 2. 1-1 och utjämnat.

Med halva perioden spelat får vi ett frislag från halva planen. Jag och Linda ser till att störa framför mål, och Chris passar backkollegan Mia som sedan vackert kan sätta 2-1. Såå skönt och ett skolexempel på hur vi ska agera vid fasta situationer. Vi får behålla ledningen ett par minuter innan Sumpan är framme igen: 2-2. De är riktigt starka kring vår kasse och går hårt åt Frida i mål. Spelet blir tuffare och fulare ju längre matchen lider. Vi får chansen att spela PP efter en situation med liggande spel, men perioden slutar 2-2.

I andra perioden sätter Sundbyberg blixtsnabbt 2-3-målet och har övertaget för första gången i matchen. Det visar sig dock bli kortvarigt. Nittio sekunder senare får Veronica en pass från Chris och kan lägga in en boll på mål som turligt lägger sig på rätt sida om stolpen och målvaktens ben: 3-3! Därefter sätter Linda 4-3 och Chris 5-3 och vi har ett rejält grepp om både perioden och matchen.

Tredje perioden kan bäst sammanfattas med slit, svett och blåmärken. Både jag och Monc brinner till efter situationer där domaren måste gå in och ta ansvar för att undvika skador. Istället fick jag ett blått (idag är det lila :)) öga och Monc ett ömmande knä. Sundbyberg spelar bitvis fult och spelare faller som plockepinn över hela planen.

Vi låter oss störas av detta och tappar fokus när vi hetsar upp oss. Sundbyberg kan utjämna till 5-4. Vi tar time-out för att samla ihop oss - vi är ju bara sex minuter från seger. Slutminuterna blir en rysare, men vi lyckas hålla huvudet kallt och resultatet står sig. 5-4 och seger i första kvalmatchen!

Bakom segern ligger ett otroligt bra lagarbete där vi lyfter varandra och ser till att hålla uppe energin, både på plan och på bänken. Madde och Dala gjorde ett superjobb med coachandet - vilket team! Viktigt med time-out på rätt ställen och att ta beslut att gå ner på folk de sista minuterna.

Extra glimmer också till Chris, som står för ett mål och tre assist och ALDRIG viker ner sig. Eller vad sägs som situationen vid sargen när Chris, aka The Mauler (googlade, betyder stridsyxa) dundrar "Jag kommer!" och forcerar med sig bollen från två spelare. Glimmer också till Millan, där jag lånar pojkvännens analys: "När ni hetsade upp er lite var hon liksom den som lugnade ned med sitt säkra spel, hon missade tusan inte en passning på hela matchen. Säkerheten själv". Jag kan bara hålla med.

Nu laddar vi om inför en tuff bortahelg med två viktiga matcher. Kanske är det då det avgörs vem som får platsen i division tre? To be continued...

Vi hade i alla fall tur med vädret...

Matchrapport Lövet-Järfälla, 2-9

Det här var en viktig match, inget snack om det. Jag kan bara tala för mig själv men jag var klart nervös på uppvärmningen. Det släppte, som det brukar när signalen gick av och spelet var igång. Då kom istället andra tankar. Fytt-i-rackarns vad bra de är... det här kan gå hur som helst... 

Men jag tycker att vi redde upp det och fick igång vårt spel, vi fick upp blicken och var koncentrerade i försvar och hade tryck i anfallszon. Det började kännas bättre!

Tyvärr rullade det in två bollar från deras håll i första period. Redan 16 sek in i andra, efter att de har vunnit tekningen är det plötsligt vita spelare överallt runt mig och fria är de... och mål blev det... Fan 0-3. (Även 0-4 rullar in där nånstans)

Monc får vila två minuter i andra men boxen sitter som en smäck så det kändes väldigt bra! Jag lyckas hämta upp en av mina missar idag med ett mål!! Tjohoo, det var kul! På pass från Madde vid frislag på mittplan! Det var inte hårt men det var bannemig välplacerat, i krysset och deras målis var skymd av en av våra forwards, superbra. Perioden slutar 1-5. Ja, de har också petat in ett mål... på nåt sätt nån gång, fråga inte mig...

Precis i inledningen av tredje står Mathilda påpassligt beredd på en retur och vilken retur, hon smäller på sitt hårdast skott, rätt upp i nättaket, den målvakten blev nog lite snuvig av det vinddraget, bra gjort Mathilda!! 2-5! Smask! "Bara tre kvar Lövet", hör jag från en äldre gråhårig liten gubbe på läktaren ;) (min pappa) Yes! Nu har vi häng, nu kör vi! Not... det rullar in ytterligare ett par bollar från Järfälla.

Jag tycker att vi ska vara stolta över vår insats. Vi var lite kort om folk, många bortresta och Mia hade en sjuka hemma som vi inte vill ta del av, flera har varit (och är fortfarande) lite krassliga. Vi stod upp bra! Vi anföll och hade många chanser. Visst gick vi bort oss, visst tappade vi markeringar och visst gjorde vi säkert andra fel men det var ju Järfälla lyckade få oss att göra de misstagen. Stundtals spelade de ut oss. Inget att hänga läpp för. Jag har redan kommit på saker jag har lärt mig och som jag ska tänka på till nästa match!

Järfälla var bra, ruskigt bra om ni frågar mig. Mycket bättre än nåt annat lag vi har mött. De gjorde en del individuella skickliga insatser men även som lag. De spelade runt, rörde sig och hittade luckor. Och de spelade juste. Hade jag fått råda hade jag skickat dem rätt upp i tvåan!! Men nu får jag ju inte det och då är det bara att se fram emot att möta dem igen ;) För det ska vi, eller hur? Nu har vi 6 matcher kvar och det känns riktigt kul.

Dagens glimmer går till Dala, bra coachat! Du har ett härligt lugn som sprider sig över laget och lugnar även oss (läs Jenni) som hetsar upp oss lite :)

Tillsammans är vi bra, tillsammans är vi riktigt bra!

Matchrapport Lövet IBF- Älvsjö IBK, 4-4

Detaljer, detaljer, detaljer. Vilken annan match som helst hade vi varit nöjda med dagens resultat: en jämn, bra match där båda lagen fick med sig varsin poäng. I dag stod mer på spel. I dag var dagen då vi skulle spika igen kvalkistan på glänt och klara kontraktet för ännu en säsong i division tre. Istället illustreras Lövets vårsäsong hittills med ett snyggt, men ack så retfullt skott – stolpe ut.

Matchen inleds med en kallsup när Älvsjö sätter 1-0.Vi glider runt på det hala underlaget och har fullt sjå med att halka oss in i matchen (och förstå oss på domarnas retorik). Halvvägs in i första perioden reducerar Monica till 1-1 efter en krigarsituation framför Älvsjös mål. I tjugo sekunder får vi behålla den ledningen, innan Älvsjö kontrar bort oss och sätter 2-1. Men vi springer, sliter och får ett powerplay med oss. Ett par minuter senare har vi kommit in i andra andningen och utjämnar igen när Chris får på ett skott från halva plan – som glider in. Efter en intensiv första period står det 2-2.

Andra perioden inleds med att vi får en straff. Kattis har precis dragit upp målvakten på läktaren, när hon i samma veva råkar slinta med klubban och drar bollen bakåt. Vi får lite av en revansch senare, när vi får spela powerplay två gånger om. Den senare efter en märklig situation där Älvsjö gör ett felaktigt byte och på köpet hamnar i luven med domarna. Övertagen blir mållösa, men vi spelar betydligt bättre i numerärt överläge, vilket är skönt att se. I slutsekunderna lyckas Mathilda och Linda med ett skolexempel och sätter 3-2 med ett fint vägspel. Lagarbete när det är som allra vackrast.

En hård rensning i vårt försvar leder till att Älvsjö får en straff i inledningen av tredje perioden. Men vi är knappt nervösa längre – och Frida visar varför genom att iskallt ta straffen. Men i spel 4 mot 5 orkar vi inte riktigt, och motståndarna kan reducera till 3-3 i ett riktigt snyggt anfall. Den här gången är det dock vi som kommer med svar på tal snabbt. Linda står för en otrolig prestation när hon fiskar upp bollen i eget försvar, tråcklar sig igenom hela Älvsjö och sätter 4-3. Utan assist. Hennes egna ord efter målet? "Sådär gör man"! 

Powerplaychanserna fortsätter att trilla in, och vi växer med uppgiften. Men den sista halvan av perioden, som "bara" skulle ägnas åt att bevaka läget, blir ångestladdad. Älvsjö har visserligen inte samma viktiga poäng att kriga om, men visst vill de vinna matchen. De utjämnar till 4-4 och det är tunga huvuden på vår avbytarbänk. Utvisningarna fortsätter att hagla kring oss, vissa mindre motiverade än andra. Under en time-out bestämmer vi oss för att satsa allt på att avgöra matchen. Vi håller oss kalla, matchar lagets piggaste ben och får både en och två chanser. Men det vill sig inte helt. Två jämna lag får med sig en poäng var. Ett lag deppar mer än det andra över detta.

Men glimmer till hela Lövet för att vi faktiskt för matchen och gör betydligt bättre powerplay än tidigare. En extra dos glimmer till Linda, hade det funnits ett "matchens lirare-pris" hade du fått det idag, och Mathilda, för otroliga framspelningar och driv framåt.

Min mamma (som coachade mitt flicklag under några år) brukade peppa laget efter nederlag med orden "Det är det här som är tjusningen med idrott". Jag blev alltid lika irriterad. I dag är det jag som är morsan: Vår chans gled oss ur händerna i dag – men vi har två chanser till. Så nu ger vi allt. Järfälla ska inte känna sig säkra nästa helg.

Bilder kommer på bloggen inom kort. 

Matchrapport Lövet IBF- Huddinge IK, 1-2

"Det känns som att man vill slåss". Orden kom från Mathilda, en bit in i matchen, och speglar matchbilden ganska väl. För vi slogs med hjärta och hjärna, med fantastiskt spel och spelvändningar, utan ett enda misstag. I 59 minuter och 38 sekunder.

Det var revanschernas revansch. I det förra mötet var vi chockade över Huddinges uppträdande på och utanför plan. Nu var det vår hemmaplan, förutsättningarna annorlunda –  och det var vår match.

Det visade vi tydligt redan två minuter in i matchen när det uppstår en situation framför Huddinges mål där Mia sätter 1-0 efter pass från Veronica. Precis den starten vi vill ha! Vi får generöst nog behålla ledningen i en och en halv minut. Då får Huddinge ett frislag nära mål och gör en variant som vi inte är med på. Skytten står fri på kanten och kan enkelt sätta 1-1. Så var det med det övertaget.

Huddinge är överlag det bättre laget i första perioden, och vi koncentrerar oss på att försvara och kontra. Frida levererar tv-räddningar och ser till att vi går till halvtidsvila med 1-1.

Andra perioden har varit vår starkaste de senaste matcherna, så vi går in med stärkt självförtroende och ny energi. Först in i närkamperna, säkra passningar. Vi lyckas sätta press på deras backar, stressar dem högt upp i banan och tar över mer och mer av spelet. Huddinges frustration växer och uttrycker sig i form av fasthållningar, slängda klubbor och standardgnäll från ledare och bänk. Skillnaden den här gången är att de inte lyckas med sin taktik. 1-1 står sig in i tredje perioden.

Vi sätter hög press och lyckas få Huddinge till allt fler misstag och flera riktigt farliga chanser uppstår för vår del, som blir allt farligare ju längre perioden går. En ribba, ett ben, en klubba – hur många sätt finns det att stoppa bollen från att gå i mål?! Med tio minuter kvar tar AK och Dala time-out. Vi går ner på två forwardslinor för att sätta ännu högre press. Vi har osannolik oflyt trots fina chanser.

Med fem minuter kvar får vi spela powerplay. Huddinge är rejält stressade, men är starka i boxplay. Jag tycker ändå att vi får till ett bra powerplay där vi rör runt ordentligt och har flera bra avslut. Direkt efter, med bara minuter kvar av matchen, är det vår tur att åka på en utvisning. Vi håller ihop boxen hyfsat och ser ut att hålla 1-1 matchen igenom. Men i matchens sista situation, en rensning framför vårt mål, sätter Huddinge istället avgörande 2-1 med 22 sekunder kvar. Ridå. 

Det som såg ut att bli en välförtjänt seger blir istället en avgrundsdjup förlust. Marginalerna är inte på vår sida och matchens sista misstag blir avgörande – inte rättvist. Med några timmars perspektiv har den värsta besvikelsen lagt sig och jag hoppas att vi alla kan glädjas åt att vi, återigen, spelar oerhört jämt mot ett topplag och att allt tyder på att vi har ett starkt lag som mer och mer kommer till sin rätt. Hela laget gör en fantastisk insats, inklusive AK och Dala som matchar helt rätt och tar taktiska beslut på rätt ställen.

Dagens glimmer går till Frida, för dina osannolikt vackra räddningar. Jag må vara partisk, men du är fasiken hela treans mest rörliga målvakt! Glimmer även till Karro, som på rekordtid jobbat sig in i en nyckelroll i Lövet. I dag var du totalt orädd, stod för fantastiskt hemjobb och gav 100 procent i alla situationer.

Jag är stolt över att vi är totalt orädda. Jag är stolt över att vi spelar med en glädje och stöttar upp varandra. Jag är stolt över att vi vinner som ett lag och att vi förlorar som ett lag. Det är det som är Lövet.

Matchrapport Lövet IBF- AIK, 1-4

Lövet har en udda talang. Vi spelar som sämst mot de sämsta lagen – och som bäst mot de bästa. Varför göra det enkelt liksom? AIK tänkte åka till Gubbängen och hämta hem tre enkla pinnar. Vi ville annorlunda och stod upp bra mot serieledarna.

Gnaget inleder i ett brutalt tempo och sätter 1-0 innan fem minuter är spelade. Puh. Topplaget trivs som bäst när de får ställa upp i vår zon och spela runt. Därför ser vi till att bryta deras spel tidigt. Och vi lyckas bättre och bättre ju längre matchen spelas.

Det är alltid roligt att spela mot bra lag som man kan lära sig saker av. AIK spelar strukturerat, och har absolut inte bråttom med bollen i egen zon. Istället ser de till att etablera spel, får med hela laget i anfallet och satsar på skott utifrån. Men AIK får inte någon riktig utdelning och är verkligen inte nöjda med att bara leda med 1-0.

Andra perioden är vår bästa, där vi lyckas pressa tillbaka AIK ordentligt under en period. Deras självförtroende vacklar, medan vi känner att vi faktiskt både kan, vill och vågar. Att se serieledarna bränna otaliga chanser ger oss extra energi. Våra backar kliver upp högt i banan och bryter deras spel tidigt. Det är riktigt härligt att se hur orädda vi är, ingen tvekar i närkamperna och därför får vi också med oss bollen. Men perioden blir mållös och 0-1 står sig in i tredje perioden.

Då får vi chansen i matchens första powerplay efter att AIK:s coacher lyckats med konsttycket att snacka till sig en utvisning. De sista avsluten är riktigt vassa, men de två minuterna blir mållösa. Sen får vi problem. Omställningen blir lite för långsam och darrig och då kan AIK göra två snabba mål utifrån. Frida, som gör en Henke Lundquist och räddar oss flera gånger om, är helt skymd. Ett par minuter senare utökar AIK till 4-0-ledning.

Matchens sista fem minuter blir innehållsrika. Vi får spela fem mot fyra igen, behåller lugnet och gör ett riktigt bra powerplay med flera farliga avslut. Sedan dömer domarna straff till oss efter en ful eftersläng mot Kattis. Mia gör ett bra försök, men målvakten lyckas läsa dragningen och tar straffen. Strax efter övertaget gör vi matchens sista mål när Mathilda får passning från Mia och från ingen vinkel sätter 1-4 rakt i krysset bakom AIK:s målvakt. Såå skönt att spräcka nollan, och som vi gör det! I dag spelade vi verkligen som ett lag och är alla värda lika mycket beröm! 

Vi förlorar matchen med 1-4, men jag tycker ändå att vi ska vara nöjda. Vi står upp otroligt bra, hjälper varandra och försvarar oss fantastiskt. AIK jublade, eftersom de i och med segern blev klara för spel i division två. Vi har tre matcher kvar och mycket att spela om. Vad sägs som bryta trenden, vinna några matcher igen och slippa kvala oss kvar?! All in! 

Matchrapport Lövet IBF- Centralvägen IBK, 0-4

Många gånger slår vilja klass. Det har varit Lövets motto en lång tid och varit lite av vår specialitet. När vi därför ställs mot ett Centralvägen med "vår" inställning – då råkar Lövet ut för en smärre identitetskris. Spelvändningar och liten box? Det är ju vår grej!

Att vi är två lag som tampas på samma sida av tabellen, placeringarna efter varandra, märktes tidigt. Båda lagen har spelat bra den senaste tiden och hade samma utgångsläge.Vi spelar jämt i inledningen av matchen och äger boll ungefär lika mycket. Det blir dock mycket "dutt-innebandy" och många avblåsningar på grund av slag. Vi sliter, kämpar och springer, men har svårt att tråckla oss igenom deras kompakta box.

Deras målvakt täcker upp bra, men utmanas för dåligt eftersom vi inte kommer igenom resten av "C" ordentligt. Istället kan de spelvända på oss och de ack så viktiga bollarna på mittplan rullar åt alla världens håll – utom vårt. Vi stirrar lite mycket boll, och det är i ett sådant läge Centralvägen får en spelare fri och kan ta ledningen efter kvarten spelad. Vi är nära att reducera, efter att ha satt hög press mot deras mål strax efter, men det är Centralvägen som kan gå till periodvila med ledningen. En utveckling vi inte är nöjda med.

Andra perioden är en enda uppförsbacke på så sätt att vi periodvis lyckas hålla hög press, men ändå inte lyckas få till skott på mål. Matchen i matchen blir dessvärre mot domarna. Allt som oftast får Centralvägen billiga frislag med sig. Vi lyckas dock hålla tålamodet uppe i ytterligare 20 minuter, en period som blir helt blank i protokollet. "C" leder fortfarande med 0-1.

I tredje perioden har vi bestämt oss för att göra slut på velandet och vinna matchen. Det går trögt inledningsvis, även om tempot är något högre. Alex blir utvisad, men vi hinner bara spela boxplay i några sekunder innan Centralvägen också får en tjej i utvisningsbåset. Spelet fyra mot fyra är stabilt, men leder inte till några mål. Halvvägs in i sista perioden gör Centralvägen tre snabba mål, och punkterar matchen. Blytungt. Vi lyckas ändå pressa väldigt bra de sista tio minuterna, men Centralvägen vinner likväl med 4-0.

Det var lite bittra känslor efter matchen på flera håll, och vi kanske inte var överens om vad det egentligen var som gjorde att vi förlorade. Flera yttre faktorer lyckades distrahera oss och tog ner oss på en sämre nivå. Men Centralvägen var det bättre laget i dag, och vi kommer att få kämpa för att hålla dem bakom oss i tabellen.

Det finns dock ljusglimtar! Dagens glimmer går till Helene, som tar flera kliv framåt och är såå nära att göra mål, och Lena, som helt orädd ger sig in i de tuffaste kamperna på mittplan. Way to go girls! Och om Hellner tog ett OS-silver efter en tung säsong, så ska vi väl också kunna plocka poäng i de återstående matcherna? Vi har vår framtid i divison 3 i egna händer. Monc är tillbaka, och med besked dessutom! Likaså Alex, som gjorde en pigg comeback efter hjärnskakningen. Nya tag!

Matchrapport Lövet IBF - Saltsjöbadens IF, 7-3

Vi hade en revansch att utkräva mot Saltis. Och OM det blev revansch sen! Från kollektiv kollaps förra mötet - till en nästintill utskåpning denna eftermiddag. Efteråt sa Lena till mig: "Det var inte samma Saltsjöbaden på planen i dag". Men faktum är att det verkligen inte var samma Lövet heller.

Saltsjöbaden har flera individuellt skickliga spelare som gillar att hålla i boll och gör det väldigt bra. De skjuter mycket utifrån och är riktigt farliga i skottlägen från halva planen. Ändå var det vi som tog ledningen, efter att Linda brutit en passning och på egen hand kunde sätta 1-0, en ställning som varade i drygt en minut...Två jämna lag följdes åt i den första perioden, men det kändes ändå som att vi höll i taktpinnen och hade bättre press på motståndarna. Efter att jag lyckats trassla in bollen bakom Saltsjöbadens målvakt kunde vi gå till pausvila med 2-2.

Till andra perioden bestämmer vi oss för att gå närmare spelarna och vinna bollarna på mittplan. Våra stabila backar tar mer och mer initiativ och lyckas med flera snygga instick - både Jenni, Chris och Madde finns representerade i målprotokollet! Underbart att se hur vi spelar med en trygghet och ett stort självförtroende. Efter andra perioden har vi med oss 4-2 och en jäkligt bra känsla.

Tredje perioden blir oerhört innehållsrik, och vi bjuder vår publik (och extra coacher Monc, Alex och Mathilda) på riktigt fin innebandy. Vi får inledningsvis chansen att spela powerplay och lyckas via ett fint passningsspel få bollen till Chris som sätter ett stenhårt skott i Saltis nät. Målet får Saltsjöbaden ur balans, och vi kan göra ytterligare ett snabbt mål via Kattis klubba. Saltsjöbaden tar time-out. Vi har matchen i egna händer genom Lindas 7-3-mål, men Saltsjöbaden fortsätter dock att kämpa, och gör de sista minuterna riktigt jobbiga för oss. Efter en strulig situation i boxplay i vårt straffområde får vi en straff emot oss, som Christine lyckas rädda! Vi tvingas därefter spela tre mot fem. Då bjuder Linda på show, genom att bryta Saltis spel, sticka på kontring, hålla bollen bakom motståndarnas mål - samtidigt som hon har TRE motståndare på sig! Galet!

Sammanfattningsvis visar vi återigen att vi är som allra starkast när vi jobbar för varandra och verkligen vågar. Och tar avslut! Sju mål från minst fem olika målskyttar tyder på att vi ju faktiskt kan både skjuta och göra mål när vi vill. Roligt också att Christine gör en så bra match och också får rädda en straff. Matchens glittrigaste glimmer går till Madde, för grymma instick från backposition och otroligt stabilt spel i tuffa situationer, och Kattis, som imponerade på undertecknad med sitt jobb på offensiv planhalva och dessutom fick trycka in två mål.

Lövet är alltså fortfarande obesegrade 2014! Det ser vi till att fortsätta med! Bra kämpat alla! 

Matchrapport Huddinge IBS - Lövet IBF 3-3

Hamrén brukar snacka om "shining". Och i går badade hela, nya Lövet fasiken i shining! Självförtroende, laganda och hemjobb är alla nycklar till att vi lyckades rubba serietvåan rejält - och vann en poäng.

Matchen var bara två minuter gammal när Linda lägger världens smörpassning till Alex, som lägger den i nätet bakom Huddinges målvakt. Alex glädje släppte nog loss något hos oss alla, efter en tuff höst som vi alla mest vill lägga bakom oss. Huddinge är ett ungt, piggt lag som alltid spelar schysst och fartfylld innebandy. De får med backarna i anfallet och gör det riktigt besvärligt för oss bitvis. I en sådan situation lyckas de också utjämna till 1-1. Vi vill ändå ha sista ordet, och Linda trycker in  2-1.

AK och Dala uttryckte att andra och tredje perioden är bland de bästa perioderna Lövet nånsin har spelat, och undertecknad kan bara skriva under på det. Huddinge pressar oss hårt, men försvaret är intakt och våra spelvändningar riktigt farliga. Ett snubblande chansskott leder till en 2-2-utjämning.
Andra perioden innehåller i princip allt - inklusive en straff, efter att Mia nästan kommit i fatt en kvick motståndare. Frida är dock iskall och räddar!

En superjämn match ska avgöras i tredje. Vi etablerar allt fler anfall i Huddinges zon, ändå är det Huddinge som till vår besvikelse får göra 2-3. Vi pressar hårt och har flera chanser till att utjämna. Att bli bestulna på poängen finns inte på kartan efter en match i bragdkaliber! (Ja, hallå, Sportbladet, ni kunde väl ha ringt? ;)) Med 29 sekunder kvar kommer Veronica fri på kanten och lyckas på något märkligt vänster skjuta - med ingen vinkel - i mål! Kollektivt glädjerus infaller och matchen slutar rättvist 3-3.

Dagens glimmer går såklart till hela laget. Vi kämpar för varandra på ett otroligt fint sätt. Värda lite extra beröm är Jenni som är tillbaka rekordsnabbt efter graviditeten och Carro, som gör sin första match i Lövets tröja. Det här blir en bra vår!