Frågan var om Sundbyberg hade glömt hur det känns att förlora. Efter 11 vinster i D4 Norra har man onekligen både flow och självförtroende. Men kval är någonting annat. Det här är vår division, vår hemmahall, vår match. I efterhand kan vi bara konstatera: Lövet har i alla fall inte glömt hur det känns att vinna!
Vi hade pratat oändligt mycket om hur viktigt det var att få en bra start. Vi var fullt lag, vi hade alla förutsättningar att visa Div-3-klass och sätta tempo direkt. Och när Linda, efter 41 sekunder, sätter 1-0 på smörpassning från Monc är drömstarten ett faktum. Sundbyberg visar takt och ton tidigt och ställer till det som mest för oss när de vänder spelet snabbt på mittplan och lägger bollen till lagets bästa spelare: kaptenen med nummer 2. 1-1 och utjämnat.
Med halva perioden spelat får vi ett frislag från halva planen. Jag och Linda ser till att störa framför mål, och Chris passar backkollegan Mia som sedan vackert kan sätta 2-1. Såå skönt och ett skolexempel på hur vi ska agera vid fasta situationer. Vi får behålla ledningen ett par minuter innan Sumpan är framme igen: 2-2. De är riktigt starka kring vår kasse och går hårt åt Frida i mål. Spelet blir tuffare och fulare ju längre matchen lider. Vi får chansen att spela PP efter en situation med liggande spel, men perioden slutar 2-2.
I andra perioden sätter Sundbyberg blixtsnabbt 2-3-målet och har övertaget för första gången i matchen. Det visar sig dock bli kortvarigt. Nittio sekunder senare får Veronica en pass från Chris och kan lägga in en boll på mål som turligt lägger sig på rätt sida om stolpen och målvaktens ben: 3-3! Därefter sätter Linda 4-3 och Chris 5-3 och vi har ett rejält grepp om både perioden och matchen.
Tredje perioden kan bäst sammanfattas med slit, svett och blåmärken. Både jag och Monc brinner till efter situationer där domaren måste gå in och ta ansvar för att undvika skador. Istället fick jag ett blått (idag är det lila :)) öga och Monc ett ömmande knä. Sundbyberg spelar bitvis fult och spelare faller som plockepinn över hela planen.
Vi låter oss störas av detta och tappar fokus när vi hetsar upp oss. Sundbyberg kan utjämna till 5-4. Vi tar time-out för att samla ihop oss - vi är ju bara sex minuter från seger. Slutminuterna blir en rysare, men vi lyckas hålla huvudet kallt och resultatet står sig. 5-4 och seger i första kvalmatchen!
Bakom segern ligger ett otroligt bra lagarbete där vi lyfter varandra och ser till att hålla uppe energin, både på plan och på bänken. Madde och Dala gjorde ett superjobb med coachandet - vilket team! Viktigt med time-out på rätt ställen och att ta beslut att gå ner på folk de sista minuterna.
Extra glimmer också till Chris, som står för ett mål och tre assist och ALDRIG viker ner sig. Eller vad sägs som situationen vid sargen när Chris, aka The Mauler (googlade, betyder stridsyxa) dundrar "Jag kommer!" och forcerar med sig bollen från två spelare. Glimmer också till Millan, där jag lånar pojkvännens analys: "När ni hetsade upp er lite var hon liksom den som lugnade ned med sitt säkra spel, hon missade tusan inte en passning på hela matchen. Säkerheten själv". Jag kan bara hålla med.
Nu laddar vi om inför en tuff bortahelg med två viktiga matcher. Kanske är det då det avgörs vem som får platsen i division tre? To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar