Kvalet: matchrapport Lövet IBF- Sundbybergs IK, 5-4

Frågan var om Sundbyberg hade glömt hur det känns att förlora. Efter 11 vinster i D4 Norra har man onekligen både flow och självförtroende. Men kval är någonting annat. Det här är vår division, vår hemmahall, vår match. I efterhand kan vi bara konstatera: Lövet har i alla fall inte glömt hur det känns att vinna!

Vi hade pratat oändligt mycket om hur viktigt det var att få en bra start. Vi var fullt lag, vi hade alla förutsättningar att visa Div-3-klass och sätta tempo direkt. Och när Linda, efter 41 sekunder, sätter 1-0 på smörpassning från Monc är drömstarten ett faktum. Sundbyberg visar takt och ton tidigt och ställer till det som mest för oss när de vänder spelet snabbt på mittplan och lägger bollen till lagets bästa spelare: kaptenen med nummer 2. 1-1 och utjämnat.

Med halva perioden spelat får vi ett frislag från halva planen. Jag och Linda ser till att störa framför mål, och Chris passar backkollegan Mia som sedan vackert kan sätta 2-1. Såå skönt och ett skolexempel på hur vi ska agera vid fasta situationer. Vi får behålla ledningen ett par minuter innan Sumpan är framme igen: 2-2. De är riktigt starka kring vår kasse och går hårt åt Frida i mål. Spelet blir tuffare och fulare ju längre matchen lider. Vi får chansen att spela PP efter en situation med liggande spel, men perioden slutar 2-2.

I andra perioden sätter Sundbyberg blixtsnabbt 2-3-målet och har övertaget för första gången i matchen. Det visar sig dock bli kortvarigt. Nittio sekunder senare får Veronica en pass från Chris och kan lägga in en boll på mål som turligt lägger sig på rätt sida om stolpen och målvaktens ben: 3-3! Därefter sätter Linda 4-3 och Chris 5-3 och vi har ett rejält grepp om både perioden och matchen.

Tredje perioden kan bäst sammanfattas med slit, svett och blåmärken. Både jag och Monc brinner till efter situationer där domaren måste gå in och ta ansvar för att undvika skador. Istället fick jag ett blått (idag är det lila :)) öga och Monc ett ömmande knä. Sundbyberg spelar bitvis fult och spelare faller som plockepinn över hela planen.

Vi låter oss störas av detta och tappar fokus när vi hetsar upp oss. Sundbyberg kan utjämna till 5-4. Vi tar time-out för att samla ihop oss - vi är ju bara sex minuter från seger. Slutminuterna blir en rysare, men vi lyckas hålla huvudet kallt och resultatet står sig. 5-4 och seger i första kvalmatchen!

Bakom segern ligger ett otroligt bra lagarbete där vi lyfter varandra och ser till att hålla uppe energin, både på plan och på bänken. Madde och Dala gjorde ett superjobb med coachandet - vilket team! Viktigt med time-out på rätt ställen och att ta beslut att gå ner på folk de sista minuterna.

Extra glimmer också till Chris, som står för ett mål och tre assist och ALDRIG viker ner sig. Eller vad sägs som situationen vid sargen när Chris, aka The Mauler (googlade, betyder stridsyxa) dundrar "Jag kommer!" och forcerar med sig bollen från två spelare. Glimmer också till Millan, där jag lånar pojkvännens analys: "När ni hetsade upp er lite var hon liksom den som lugnade ned med sitt säkra spel, hon missade tusan inte en passning på hela matchen. Säkerheten själv". Jag kan bara hålla med.

Nu laddar vi om inför en tuff bortahelg med två viktiga matcher. Kanske är det då det avgörs vem som får platsen i division tre? To be continued...

Vi hade i alla fall tur med vädret...

Matchrapport Lövet-Järfälla, 2-9

Det här var en viktig match, inget snack om det. Jag kan bara tala för mig själv men jag var klart nervös på uppvärmningen. Det släppte, som det brukar när signalen gick av och spelet var igång. Då kom istället andra tankar. Fytt-i-rackarns vad bra de är... det här kan gå hur som helst... 

Men jag tycker att vi redde upp det och fick igång vårt spel, vi fick upp blicken och var koncentrerade i försvar och hade tryck i anfallszon. Det började kännas bättre!

Tyvärr rullade det in två bollar från deras håll i första period. Redan 16 sek in i andra, efter att de har vunnit tekningen är det plötsligt vita spelare överallt runt mig och fria är de... och mål blev det... Fan 0-3. (Även 0-4 rullar in där nånstans)

Monc får vila två minuter i andra men boxen sitter som en smäck så det kändes väldigt bra! Jag lyckas hämta upp en av mina missar idag med ett mål!! Tjohoo, det var kul! På pass från Madde vid frislag på mittplan! Det var inte hårt men det var bannemig välplacerat, i krysset och deras målis var skymd av en av våra forwards, superbra. Perioden slutar 1-5. Ja, de har också petat in ett mål... på nåt sätt nån gång, fråga inte mig...

Precis i inledningen av tredje står Mathilda påpassligt beredd på en retur och vilken retur, hon smäller på sitt hårdast skott, rätt upp i nättaket, den målvakten blev nog lite snuvig av det vinddraget, bra gjort Mathilda!! 2-5! Smask! "Bara tre kvar Lövet", hör jag från en äldre gråhårig liten gubbe på läktaren ;) (min pappa) Yes! Nu har vi häng, nu kör vi! Not... det rullar in ytterligare ett par bollar från Järfälla.

Jag tycker att vi ska vara stolta över vår insats. Vi var lite kort om folk, många bortresta och Mia hade en sjuka hemma som vi inte vill ta del av, flera har varit (och är fortfarande) lite krassliga. Vi stod upp bra! Vi anföll och hade många chanser. Visst gick vi bort oss, visst tappade vi markeringar och visst gjorde vi säkert andra fel men det var ju Järfälla lyckade få oss att göra de misstagen. Stundtals spelade de ut oss. Inget att hänga läpp för. Jag har redan kommit på saker jag har lärt mig och som jag ska tänka på till nästa match!

Järfälla var bra, ruskigt bra om ni frågar mig. Mycket bättre än nåt annat lag vi har mött. De gjorde en del individuella skickliga insatser men även som lag. De spelade runt, rörde sig och hittade luckor. Och de spelade juste. Hade jag fått råda hade jag skickat dem rätt upp i tvåan!! Men nu får jag ju inte det och då är det bara att se fram emot att möta dem igen ;) För det ska vi, eller hur? Nu har vi 6 matcher kvar och det känns riktigt kul.

Dagens glimmer går till Dala, bra coachat! Du har ett härligt lugn som sprider sig över laget och lugnar även oss (läs Jenni) som hetsar upp oss lite :)

Tillsammans är vi bra, tillsammans är vi riktigt bra!

Matchrapport Lövet IBF- Älvsjö IBK, 4-4

Detaljer, detaljer, detaljer. Vilken annan match som helst hade vi varit nöjda med dagens resultat: en jämn, bra match där båda lagen fick med sig varsin poäng. I dag stod mer på spel. I dag var dagen då vi skulle spika igen kvalkistan på glänt och klara kontraktet för ännu en säsong i division tre. Istället illustreras Lövets vårsäsong hittills med ett snyggt, men ack så retfullt skott – stolpe ut.

Matchen inleds med en kallsup när Älvsjö sätter 1-0.Vi glider runt på det hala underlaget och har fullt sjå med att halka oss in i matchen (och förstå oss på domarnas retorik). Halvvägs in i första perioden reducerar Monica till 1-1 efter en krigarsituation framför Älvsjös mål. I tjugo sekunder får vi behålla den ledningen, innan Älvsjö kontrar bort oss och sätter 2-1. Men vi springer, sliter och får ett powerplay med oss. Ett par minuter senare har vi kommit in i andra andningen och utjämnar igen när Chris får på ett skott från halva plan – som glider in. Efter en intensiv första period står det 2-2.

Andra perioden inleds med att vi får en straff. Kattis har precis dragit upp målvakten på läktaren, när hon i samma veva råkar slinta med klubban och drar bollen bakåt. Vi får lite av en revansch senare, när vi får spela powerplay två gånger om. Den senare efter en märklig situation där Älvsjö gör ett felaktigt byte och på köpet hamnar i luven med domarna. Övertagen blir mållösa, men vi spelar betydligt bättre i numerärt överläge, vilket är skönt att se. I slutsekunderna lyckas Mathilda och Linda med ett skolexempel och sätter 3-2 med ett fint vägspel. Lagarbete när det är som allra vackrast.

En hård rensning i vårt försvar leder till att Älvsjö får en straff i inledningen av tredje perioden. Men vi är knappt nervösa längre – och Frida visar varför genom att iskallt ta straffen. Men i spel 4 mot 5 orkar vi inte riktigt, och motståndarna kan reducera till 3-3 i ett riktigt snyggt anfall. Den här gången är det dock vi som kommer med svar på tal snabbt. Linda står för en otrolig prestation när hon fiskar upp bollen i eget försvar, tråcklar sig igenom hela Älvsjö och sätter 4-3. Utan assist. Hennes egna ord efter målet? "Sådär gör man"! 

Powerplaychanserna fortsätter att trilla in, och vi växer med uppgiften. Men den sista halvan av perioden, som "bara" skulle ägnas åt att bevaka läget, blir ångestladdad. Älvsjö har visserligen inte samma viktiga poäng att kriga om, men visst vill de vinna matchen. De utjämnar till 4-4 och det är tunga huvuden på vår avbytarbänk. Utvisningarna fortsätter att hagla kring oss, vissa mindre motiverade än andra. Under en time-out bestämmer vi oss för att satsa allt på att avgöra matchen. Vi håller oss kalla, matchar lagets piggaste ben och får både en och två chanser. Men det vill sig inte helt. Två jämna lag får med sig en poäng var. Ett lag deppar mer än det andra över detta.

Men glimmer till hela Lövet för att vi faktiskt för matchen och gör betydligt bättre powerplay än tidigare. En extra dos glimmer till Linda, hade det funnits ett "matchens lirare-pris" hade du fått det idag, och Mathilda, för otroliga framspelningar och driv framåt.

Min mamma (som coachade mitt flicklag under några år) brukade peppa laget efter nederlag med orden "Det är det här som är tjusningen med idrott". Jag blev alltid lika irriterad. I dag är det jag som är morsan: Vår chans gled oss ur händerna i dag – men vi har två chanser till. Så nu ger vi allt. Järfälla ska inte känna sig säkra nästa helg.

Bilder kommer på bloggen inom kort. 

Matchrapport Lövet IBF- Huddinge IK, 1-2

"Det känns som att man vill slåss". Orden kom från Mathilda, en bit in i matchen, och speglar matchbilden ganska väl. För vi slogs med hjärta och hjärna, med fantastiskt spel och spelvändningar, utan ett enda misstag. I 59 minuter och 38 sekunder.

Det var revanschernas revansch. I det förra mötet var vi chockade över Huddinges uppträdande på och utanför plan. Nu var det vår hemmaplan, förutsättningarna annorlunda –  och det var vår match.

Det visade vi tydligt redan två minuter in i matchen när det uppstår en situation framför Huddinges mål där Mia sätter 1-0 efter pass från Veronica. Precis den starten vi vill ha! Vi får generöst nog behålla ledningen i en och en halv minut. Då får Huddinge ett frislag nära mål och gör en variant som vi inte är med på. Skytten står fri på kanten och kan enkelt sätta 1-1. Så var det med det övertaget.

Huddinge är överlag det bättre laget i första perioden, och vi koncentrerar oss på att försvara och kontra. Frida levererar tv-räddningar och ser till att vi går till halvtidsvila med 1-1.

Andra perioden har varit vår starkaste de senaste matcherna, så vi går in med stärkt självförtroende och ny energi. Först in i närkamperna, säkra passningar. Vi lyckas sätta press på deras backar, stressar dem högt upp i banan och tar över mer och mer av spelet. Huddinges frustration växer och uttrycker sig i form av fasthållningar, slängda klubbor och standardgnäll från ledare och bänk. Skillnaden den här gången är att de inte lyckas med sin taktik. 1-1 står sig in i tredje perioden.

Vi sätter hög press och lyckas få Huddinge till allt fler misstag och flera riktigt farliga chanser uppstår för vår del, som blir allt farligare ju längre perioden går. En ribba, ett ben, en klubba – hur många sätt finns det att stoppa bollen från att gå i mål?! Med tio minuter kvar tar AK och Dala time-out. Vi går ner på två forwardslinor för att sätta ännu högre press. Vi har osannolik oflyt trots fina chanser.

Med fem minuter kvar får vi spela powerplay. Huddinge är rejält stressade, men är starka i boxplay. Jag tycker ändå att vi får till ett bra powerplay där vi rör runt ordentligt och har flera bra avslut. Direkt efter, med bara minuter kvar av matchen, är det vår tur att åka på en utvisning. Vi håller ihop boxen hyfsat och ser ut att hålla 1-1 matchen igenom. Men i matchens sista situation, en rensning framför vårt mål, sätter Huddinge istället avgörande 2-1 med 22 sekunder kvar. Ridå. 

Det som såg ut att bli en välförtjänt seger blir istället en avgrundsdjup förlust. Marginalerna är inte på vår sida och matchens sista misstag blir avgörande – inte rättvist. Med några timmars perspektiv har den värsta besvikelsen lagt sig och jag hoppas att vi alla kan glädjas åt att vi, återigen, spelar oerhört jämt mot ett topplag och att allt tyder på att vi har ett starkt lag som mer och mer kommer till sin rätt. Hela laget gör en fantastisk insats, inklusive AK och Dala som matchar helt rätt och tar taktiska beslut på rätt ställen.

Dagens glimmer går till Frida, för dina osannolikt vackra räddningar. Jag må vara partisk, men du är fasiken hela treans mest rörliga målvakt! Glimmer även till Karro, som på rekordtid jobbat sig in i en nyckelroll i Lövet. I dag var du totalt orädd, stod för fantastiskt hemjobb och gav 100 procent i alla situationer.

Jag är stolt över att vi är totalt orädda. Jag är stolt över att vi spelar med en glädje och stöttar upp varandra. Jag är stolt över att vi vinner som ett lag och att vi förlorar som ett lag. Det är det som är Lövet.