Vissa matchrapporter är svårare än andra att skriva. Istället för tre fräscha poäng till slutspelet så åkte vi nämligen på en blytung förlust i helgens bortamöte mot Tungelsta. Vi som hade laddat och faktiskt hade en klar plan för hur vi ville föra matchen. Men ibland blir det ju inte riktigt som man tänkt sig.
Tungelsta öppnar tufft, med att pressa oss med långbollar och starkt, bitvis hårt spel på mittplan. Vi tappar boll, hamnar efter, kommer inte in i matchen och får inte spelet att fungera. Vi sliter men det känns inte som att vi får något gjort. Jenny beskrev det kanske bäst efter ett byte: "det känns som att springa i sirap!" Ändå är det Jenny som kan göra matchens första mål, genom sätta bollen i nät efter en passning från undertecknad. Vi kan för ett ögonblick känna att vi kanske får ordning på spelet ändå.
Känslan varar i ungefär fem minuter, då Tungelsta först kvitterar och sedan dessutom tar ledningen med sex ynka sekunder kvar av första perioden. Jag får en känsla av deja vú, för detta är inte första gången: vi har svårt att täppa till i slutskedet av perioder! Det är med viss frustation, i alla fall hos undertecknad som upplever att vi inte når upp till vår vanliga spelkvalitet, som vi går till första pausvilan.
Vi fortsätter att springa och slita i andra perioden. Det är en krigarmatch helt klart, som kan sluta precis hur som helst. Nio minuter in i andra perioden kan Tungelsta dock öka på sin ledning till 3-1. Vi klappar igenom och drabbas av något som närmast kan beskrivas som en kollektiv kollaps. Vi drabbas av en utvisning och 4-1 är ett faktum. Frustrationen i första perioden är inget emot frustationen i andra! Vi kan ju bättre än såhär!
Till tredje perioden har vi inget att förlora, vi tar några djupa andetag och samlar ihop oss. Börjar om från början, tänker 0-0. Vi fokuserar på att hålla en god, peppande ton i laget och spela enklare. Äntligen börjar man känna igen oss. Vi kan göra några riktigt snygga uppspel och har många farliga avslut på mål. Fantastiskt att se bland andra Tina och Jenny gå loss, dra tre-fyra spelare och skicka bollen på mål! Även Jessica är trygg och stabil som center, trots att det var ett tag sedan hon hade den roller. Lagdelarna samarbetar igen och vi ser till att vara först på bollarna (vilket vi såklart skulle vara redan 40 minuter tidigare...).
Tredje perioden är vår bästa, men vi räcker inte till. Motståndarna var klart bättre än oss just denna dag och det är också därför de vinner med 5-1. Det är alltid tråkigt att förlora, speciellt mot lag som man tidigare vunnit mot. Vi åt några tröstkakor och sjöng för födelsedagsbarnet AK i omklädningsrummet på Tungelsta-bunkern. Det är bara att se framåt. Nya tag!
söndag 24 februari 2013
tisdag 19 februari 2013
UTMANINGEN!
Eftersom det gäller att smida medan järnet är (extremt) varmt och vi alla (läs: undertecknad) är extremt peppade på Kattis utmaning, så passar jag på att sprida den till bloggen! Det här är alltså vad som gäller:
DÅ KÖR VI DÅ!!!
Den perfekta burpeen
Startposition: Stå stabilt med båda fötterna i marken, blicken framåt och lätt böjda ben. Gör dig redo!
1. Böj benen, titta ner och sätt handflatorna i golvet.
2. Flytta tyngdpunkten till handflatorna och hoppa bakåt med benenså att du hamnar i en armhävningsposition. Gör en armhävning där bröstet touchar golvet.
3. Tryck dig upp från liggande genom att driva höften uppåt som du skulle göra en pik i simhopp.
4. Från benböjposition exploderar du rakt uppåt och klappar med händerna över huvudet. Se till att du är totalt utsträckt i toppläget.
Utmaningen (också stulen från SATS)
100 st burpees i rad på tid! Upprepas tre gånger i veckan i tre veckor. Mål: Sänka personbästa kraftigt och "på köpet" förbättra kondition och styrka!
Så här med utmanar jag hela gänget: 100 burpees 3 ggr/vecka i 3 veckor - målsättning nytt personbästa- om vi lyckas är det jag som bjuder på tjejmiddag hemma hos mig
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill ockaå tipsa om Kalle Zackari Wahlström som har en rolig och inspirerande träningsblogg (http://kalle.cafe.se/), och han är också något av en "burpees-guru". Såhär skriver han bland annat:
"Ja, burpees berör, precis som relationer och israels ockupation av palestina. Det finns två sätt att göra burpees:
1. Med armhävning.
2. Utan armhävning.
Men det här med armhävning ska tas med en nypa salt. I bottenläget ska bröstet nudda marken, hur du tar dig ner är lite upp till dig. Jag själv låter gravitationen sköte det mesta, men använder armarna (eller amrhävningen) för att bromsa fallet och undvika att bryta bröstkorgen. Nästa steg är att räta ut armarna och hoppa in fötterna under dig. Det görs i EN rörelse, vilket medför att mycket av kraften hämtas från höften. Sen hoppar du med benen.
Gör du burpees utan armhävning ska bröstet inte nudda marken. Vändningen sker istället i det du beskriver som ”planka”, men som jag nog, för att förvirra, brukar beskriva som armhävningspositionen.
En burpee är alltså inte riktigt en armhävning och ett upphopp, utan snarare en….burpee. Bröstet ska nudda marken i bottenläget och fötterna ska lämna densamma i toppläget.
Är det jobbigt gör du rätt.OK?"
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill ockaå tipsa om Kalle Zackari Wahlström som har en rolig och inspirerande träningsblogg (http://kalle.cafe.se/), och han är också något av en "burpees-guru". Såhär skriver han bland annat:
"Ja, burpees berör, precis som relationer och israels ockupation av palestina. Det finns två sätt att göra burpees:
1. Med armhävning.
2. Utan armhävning.
Men det här med armhävning ska tas med en nypa salt. I bottenläget ska bröstet nudda marken, hur du tar dig ner är lite upp till dig. Jag själv låter gravitationen sköte det mesta, men använder armarna (eller amrhävningen) för att bromsa fallet och undvika att bryta bröstkorgen. Nästa steg är att räta ut armarna och hoppa in fötterna under dig. Det görs i EN rörelse, vilket medför att mycket av kraften hämtas från höften. Sen hoppar du med benen.
Gör du burpees utan armhävning ska bröstet inte nudda marken. Vändningen sker istället i det du beskriver som ”planka”, men som jag nog, för att förvirra, brukar beskriva som armhävningspositionen.
En burpee är alltså inte riktigt en armhävning och ett upphopp, utan snarare en….burpee. Bröstet ska nudda marken i bottenläget och fötterna ska lämna densamma i toppläget.
Är det jobbigt gör du rätt.OK?"
DÅ KÖR VI DÅ!!!
måndag 11 februari 2013
Lagbild Lövet säsongen 2012/2013!
Såhär ser alltså majoriteten av Lövets damlag ut säsongen 2012/2013!
Foto: Viktor Lindevall
Övre raden från vänster: Madelene "Madde" Söderberg, Chris Löfstrand, Hanna Österberg, Jenny Seth, Lillemor "Lille" Heljeback, Jessica Areskog, Frida Rogberg och coach Anna-Karin "AK" Brorsson. Nedre raden från vänster: Monica "Monc" Ericson, Maria "Mia" Lafrenz, Jenni Bengtsson, Lina "Roffe" Bergman, Tina Hirsch och Katarina "Kattis" Nordling.
Övre raden från vänster: Madelene "Madde" Söderberg, Chris Löfstrand, Hanna Österberg, Jenny Seth, Lillemor "Lille" Heljeback, Jessica Areskog, Frida Rogberg och coach Anna-Karin "AK" Brorsson. Nedre raden från vänster: Monica "Monc" Ericson, Maria "Mia" Lafrenz, Jenni Bengtsson, Lina "Roffe" Bergman, Tina Hirsch och Katarina "Kattis" Nordling.
Matchrapport Lövet IBF- Högdalen AIS, 1-5
Det är märkligt det där med idrott. För trots att vi innan gårdagens match hemma på Högdalen bara hade ALLT att vinna och ingen press på oss, så blir man ändå så himla besviken efterråt, när resultatet inte speglar matchbilden. Vi spelade ju jämnt mot serieledarna i två perioder och tog till och med ledningen med nio minuter spelade. Roffe satt nätet i rörelse efter pass från Jenni. Ett - noll! Till Lövet! Mot Högdalen!
Att vi var taggade var en rejäl underdrift, och vi startade matchen med tre forwardslinor och tre backar. Ett coachbeslut från AK som kändes kul och spännande. Vi skulle sätta hög press på Högdalen, vilket vi inledningsvis lyckades riktigt bra med. Motståndarnas backar såg stressade ut och vi kunde röra oss i deras zon utan större problem. Utan att låta allt för kaxig, så är första perioden vår. Snöpligt nog kvitterar Högdalen till 1-1 med bara 8 sekunder kvar.
I andra perioden fortsätter vi att försvara oss bra, men vi får två utvisningar mot oss. Domarna gör ett hyfsat bra jobb genom matchen, men domslut kan alltid diskuteras förstås. Vi klarar ändå båda boxplay och det dröjer till 16.55 innan Högdalen kan ta ledningen. 1-2-målet var delvis väntat, då vi hade svårt att hänga med. Dessvärre gör Högdalen både 1-3 och 1-4 på bara tre minuter. Ett klassiskt ras, som å ena sidan kändes orättvist eftersom vi spelat så pass bra, men å andra sidan är en konsekvens av att vi i vissa lägen har svårt att bita ihop. Jag har svårt att analysera det och kanske ska vi bara släppa det.
I tredje perioden får vi chansen att spela powerplay och spelar runt bollen fint. Högdalen är dock skickliga på att kontra, och lyckas fastställa slutresultet 1-5 med en tjej mindre på plan. Vi gör ytterligare ett bra boxplay efter det och har många chanser till att snygga till resultatet. Återigen har vi en bra skottstatistik, men behöver bli effektivare i våra avslut.
Vi ska ta med oss känslan av att vi faktiskt hänger med seriens bästa lag och att vi kan pressa tillbaka dem. Det handlar om inställning, vilket vi kommer att behöva i resterande matcher. Vi jobbar som ett lag och det är kul att se inställningen hos många i laget: Jenni, Jenny, Kattis, Frida - för att bara nämna några. Nu kör vi järnet!
Att vi var taggade var en rejäl underdrift, och vi startade matchen med tre forwardslinor och tre backar. Ett coachbeslut från AK som kändes kul och spännande. Vi skulle sätta hög press på Högdalen, vilket vi inledningsvis lyckades riktigt bra med. Motståndarnas backar såg stressade ut och vi kunde röra oss i deras zon utan större problem. Utan att låta allt för kaxig, så är första perioden vår. Snöpligt nog kvitterar Högdalen till 1-1 med bara 8 sekunder kvar.
I andra perioden fortsätter vi att försvara oss bra, men vi får två utvisningar mot oss. Domarna gör ett hyfsat bra jobb genom matchen, men domslut kan alltid diskuteras förstås. Vi klarar ändå båda boxplay och det dröjer till 16.55 innan Högdalen kan ta ledningen. 1-2-målet var delvis väntat, då vi hade svårt att hänga med. Dessvärre gör Högdalen både 1-3 och 1-4 på bara tre minuter. Ett klassiskt ras, som å ena sidan kändes orättvist eftersom vi spelat så pass bra, men å andra sidan är en konsekvens av att vi i vissa lägen har svårt att bita ihop. Jag har svårt att analysera det och kanske ska vi bara släppa det.
I tredje perioden får vi chansen att spela powerplay och spelar runt bollen fint. Högdalen är dock skickliga på att kontra, och lyckas fastställa slutresultet 1-5 med en tjej mindre på plan. Vi gör ytterligare ett bra boxplay efter det och har många chanser till att snygga till resultatet. Återigen har vi en bra skottstatistik, men behöver bli effektivare i våra avslut.
Vi ska ta med oss känslan av att vi faktiskt hänger med seriens bästa lag och att vi kan pressa tillbaka dem. Det handlar om inställning, vilket vi kommer att behöva i resterande matcher. Vi jobbar som ett lag och det är kul att se inställningen hos många i laget: Jenni, Jenny, Kattis, Frida - för att bara nämna några. Nu kör vi järnet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)