"Det känns som att man vill slåss". Orden kom från Mathilda, en bit in i matchen, och speglar matchbilden ganska väl. För vi slogs med hjärta och hjärna, med fantastiskt spel och spelvändningar, utan ett enda misstag. I 59 minuter och 38 sekunder.
Det var revanschernas revansch. I det förra mötet var vi chockade över Huddinges uppträdande på och utanför plan. Nu var det vår hemmaplan, förutsättningarna annorlunda – och det var vår match.
Det visade vi tydligt redan två minuter in i matchen när det uppstår en situation framför Huddinges mål där Mia sätter 1-0 efter pass från Veronica. Precis den starten vi vill ha! Vi får generöst nog behålla ledningen i en och en halv minut. Då får Huddinge ett frislag nära mål och gör en variant som vi inte är med på. Skytten står fri på kanten och kan enkelt sätta 1-1. Så var det med det övertaget.
Huddinge är överlag det bättre laget i första perioden, och vi koncentrerar oss på att försvara och kontra. Frida levererar tv-räddningar och ser till att vi går till halvtidsvila med 1-1.
Andra perioden har varit vår starkaste de senaste matcherna, så vi går in med stärkt självförtroende och ny energi. Först in i närkamperna, säkra passningar. Vi lyckas sätta press på deras backar, stressar dem högt upp i banan och tar över mer och mer av spelet. Huddinges frustration växer och uttrycker sig i form av fasthållningar, slängda klubbor och standardgnäll från ledare och bänk. Skillnaden den här gången är att de inte lyckas med sin taktik. 1-1 står sig in i tredje perioden.
Vi sätter hög press och lyckas få Huddinge till allt fler misstag och flera riktigt farliga chanser uppstår för vår del, som blir allt farligare ju längre perioden går. En ribba, ett ben, en klubba – hur många sätt finns det att stoppa bollen från att gå i mål?! Med tio minuter kvar tar AK och Dala time-out. Vi går ner på två forwardslinor för att sätta ännu högre press. Vi har osannolik oflyt trots fina chanser.
Med fem minuter kvar får vi spela powerplay. Huddinge är rejält stressade, men är starka i boxplay. Jag tycker ändå att vi får till ett bra powerplay där vi rör runt ordentligt och har flera bra avslut. Direkt efter, med bara minuter kvar av matchen, är det vår tur att åka på en utvisning. Vi håller ihop boxen hyfsat och ser ut att hålla 1-1 matchen igenom. Men i matchens sista situation, en rensning framför vårt mål, sätter Huddinge istället avgörande 2-1 med 22 sekunder kvar. Ridå.
Det som såg ut att bli en välförtjänt seger blir istället en avgrundsdjup förlust. Marginalerna är inte på vår sida och matchens sista misstag blir avgörande – inte rättvist. Med några timmars perspektiv har den värsta besvikelsen lagt sig och jag hoppas att vi alla kan glädjas åt att vi, återigen, spelar oerhört jämt mot ett topplag och att allt tyder på att vi har ett starkt lag som mer och mer kommer till sin rätt. Hela laget gör en fantastisk insats, inklusive AK och Dala som matchar helt rätt och tar taktiska beslut på rätt ställen.
Dagens glimmer går till Frida, för dina osannolikt vackra räddningar. Jag må vara partisk, men du är fasiken hela treans mest rörliga målvakt! Glimmer även till Karro, som på rekordtid jobbat sig in i en nyckelroll i Lövet. I dag var du totalt orädd, stod för fantastiskt hemjobb och gav 100 procent i alla situationer.
Jag är stolt över att vi är totalt orädda. Jag är stolt över att vi spelar med en glädje och stöttar upp varandra. Jag är stolt över att vi vinner som ett lag och att vi förlorar som ett lag. Det är det som är Lövet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar