Väl tillbaka i hotellrummet drog jag för alla gardiner och låtsades att det var mitt i natten. Enklare sagt en gjort. Någon sömn blev det inte, och när klockan blev 19:45 så gav jag upp, var alldeles för hungrig. Åt maten som egentligen var tänkt att ätas två timmar senare. Tänkte att jag lika gärna kunde titta lite på Sverigematchen när jag ändå var vaken. Då somnade jag självklart :) Sov av och till i en timma. Efter slutsignalen var det bara att ge sig ut i natten och köra de fyrtio minuterna till Motala.
När jag väl irrat mig fram i mörkret från parkeringen till Stora Torget inne i stan (tog rygg på ett par jag trodde hittade, oj så fel jag hade...) så hämtade jag nummerlapp och inledde nittio minuters väntan på att äntligen få köra iväg.
Jag hamnade snabbt helt ensam ute på den mörka vägen, såg ingen cyklist varken framför eller bakom. Ganska häftig känsla, bara jag, en kolsvart väg och soluppgången snett bakom mig till vänster. Fint! :)
Men... sen kom regnet. Eller regn förresten, kändes mer som hagel bitvis... t.o.m. ringklockan plingade då regnet föll. Mindre fint. Sen regnade det och regnade. Regn. Blött. Kallt. Hade tänkt att göra första stoppet vid Jänköping efter lite mer än tio mil, där kunde man äta varm mat. Men med två mil kvar kände jag att det skulle vara meningslöst att stanna där. Jag var alldeles för kall, och var rädd att frysa fast i en stol, eller för att knäskålarna skulle ramla av och rulla iväg eller något... Så jag cyklade förbi.
Planen var att istället stanna i Hjo och äta där. Det var sista riktiga matdepån.
Sagt och gjort, till Hjo cyklade jag utan att stanna en enda gång. 17,7 mil och drygt sju timmar i sadeln i ett streck blev det alltså. Bara 12,3 mil kvar :P
I Hjo satt många som apatiska och väntade på bussen som skulle ta dem tillbaka till Motala, på fler än två hjul då. Alla var som isbitar och helt blöta. Jag själv likaså. Hade stora problem att hantera kniv och gaffel, så jag använde sked till lasagnen istället. Och svårigheterna med att öppna de två mjölkpaketen ska vi inte ens tala om.
Det var segt att komma igång när jag cyklade iväg från Hjo-depån. Knäna gjorde ont, och jag skakade av köld.
Men då kom solen! Vinden blev varm, och det steg ånga från marken. Av ren lycka kom det en liten tår ur ena ögat =)
Jag cyklade vidare drygt fyra mil, där råkade jag hamna inne i en depå utan att jag egentligen ville, alla andra cyklade in där, och det gick inte att svänga vänster när alla andra svängde höger. Passade på att byta från klart glas i glasögonen till mörkt glas, när jag ändå stod stilla. Nu var det ju sol! :)
Raskt gav jag mig av och cyklade vidare. 9,3 mil kvar. Kändes som en baggis med tanke på de första miserabla arton milen...
Näst sista milen var riktigt jobbig, hade inget vatten kvar, och det är tydligen när man inte har vatten som man verkligen vill ha vatten :/ Sen blev det lätt igen när jag kom in närmare Motala och kom in i stan.
Väl inkommen i mål kändes det förvånansvärt bra i kroppen. Inga skavsår, lite ont i muskulaturen runt knäna, annars inga problem alls. Sluttiden blev 13 timmar och 24 minuter. Hade räknar med i alla fall 15 timmar, det var ju första gången, så jag är nöjd :)
Mamma och brorsan mötte mig i mål, och skjutsade mig till Linköping där jag checkade ut från hotellet, och sen så blev jag hemskjutsad. Jag hade i princip varit vaken i fyrtio timmar när jag kom hem, så jag somnade och sov i elva timmar.
 |
| Min resekamrat |
 |
| Väntan på start |
 |
| Resekamraten och jag fick en ny kamrat i mål. En kanin jag döpt till Hjo. |
