U-serien: Lövet IBF - Hammarby IF IBF, 3-6

Mindre än ett dygn efter premiären var det dags igen. Vi tog emot Bajen hemma i ottan med skräckblandad förtjusning. Vad skulle de ställa upp med för lag? Skulle trötta ben orka 60 minuter till? Överkörning eller kamp? 

Utvecklingsserien är en ny upplevelse för oss, och det känns spännande eftersom vi kan få möta lag från  ettan till fyran. Därmed blir det inte nödvändigtvis "sämre" matcher i u-serien. Hammarby, normalt i div 1, matchade exempelvis gamla elitspelare mot oss. Om vi haft respekt för motståndarna på förhand så visade snabbt verkligheten att vi kunde se Bajen som vilken motståndare som helst.

De rullade boll och var effektiva i vår zon, men tappade också boll på mittplan vid flera tillfällen och stod för många slag. Vi vann många närkamper bara genom att kliva in med kroppen först. Halvvägs in i första perioden resulterar en brytning på vår planhalva i att Bajen lämnar öppen gata mitt på plan. Mathilda sätter full fart och kan nästan på egen hand (fin pass från Chris, icke att förglömma) sätta bollen bakom Bajens keeper. 1-0! Mot Bajen?!

Vi lyckas tidigt med 2-2-1-spelet i anfall, där vi värderar chanserna till att pressa respektive backa hem på ett bra sätt. Vi slarvar dock i våra positioner bitvis och är för snälla i egen zon. Ett mindre lyckat byte skapar utrymme åt motståndarna som kan kvittera till 1-1.

Andra perioden har vi en rejäl svacka samtidigt som Bajen har mycket tur. Bollarna slinker in både till höger och vänster om Charlotte utan att vi riktigt hänger med. Lagdelarna hamnar för långt i från varandra, vi tappar markeringar och bjuder in Bajen till dans i målgården. Plötsligt står det 1-5. Vad hände?

Vi håller huvudet högt och tänker 0-0 när vi går in i tredje perioden. Trots att flera av oss redan har en match i kroppen så verkar alla ben orka, och vi blir stärkta i att vi i spelet på plan lyckas bättre och bättre. Vi bryter deras anfall och kan kontra och presenterar anfall efter anfall. Karros line (som låter lite som chorus line när man säger det snabbt: Lövets refräng? :)) gör två snabba mål enligt skolboken, först genom Karro och sedan Mathilda. Vi har fler fina chanser, men Bajen var strået vassare och får sista ordet. Första u-matchen slutar med förlust för vår del, 3-6.

Dagens glimmer: Charlotte - lugn som en filbunke i alla situationer. Ren otur att några turmål slinker in. Mathilda - tvåmålskytt och något av en mästare på att ta sig förbi längs med sargerna. Karro - hade hur mycket energi som helst trots gårdagen, och fint samspel med Mathilda. 

PREMIÄR: Tumba GOIF - Lövet IBF, 3-3

"Vilja slår många gånger klass" är ett gammalt ordspråk som levt länge i Lövet. Efter dagens premiär kan vi även lägga till att tålamod och laganda är bra nycklar till att vända en hel match. 

Så var det dags! I nytt matchställ gästade nya Lövet våra vänner från kvalet, Tumba GOIF, i säsongens första division 3-match.

Båda lagen inleder avvaktande. Nya ansikten i båda lagen vittnar om att här har vi vänt blad och lagt gamla fighter åt sidan. På Pers initiativ är vi kalla och satsar på att hitta i vår nygamla 2-2-1-uppställning. Tumbas unga, ambitiösa lag uppfattas nästan som loja i sina uppspel, men har desto mera fart framåt. Hemmalaget har mest utdelning framåt och kan ta ledningen med 1-0 halvvägs in i första perioden.

I andra perioden kliver vi in och tar tag i taktpinnen. Vi vinner fler närkamper, backarna lyfter spelet från vår planhalva och vi får fler chanser på mål. Då känns det otroligt orättvist att Tumba får göra 2-0. Vi håller dock huvudena högt, behåller tålamodet och krigar oss allt närmare en reducering. Under den tredje periodens första spelade minut kommer det äntligen, det så förlösande 2-1-målet! Linda och Essets kedja får till ett riktigt snyggt uppspel och Linda kan spräcka nollan. Tumba börjar blekna, både i sitt spel och allmänna uppträdande på plan.

Sju minuter senare rasslar nätet igen när kapten Katja utjämnar till 2-2 efter fin pass från Millan. Nu är vi inte bara med, vi är om och förbi! Motståndarna är frustrerade och delar ut några riktigt fula, helt omotiverade efterslängar. Domarduon, som givet bör markera att farligt spel inte hör hemma på plan, gör ingen imponerande insats genom att varken blåsa av eller dela ut utvisningar. Istället blodvite, bokstavligen, och en hel del svordomar på Lövets avbytarbänk. Ett plåster senare kan vi istället ta ledningen.

Johanna gör 3-2 i sin första match, efter passning från Katja. Skolexempel på hur bra det blir när backarna får utrymme att kliva in och aktivt delta framför kassen. Tumba tar time-out och vi förbereder oss för att möta sex spelare och en tom kasse under de sista fyra minuterna. Men Tumba avvaktar. Vi tar timeout för att hämta andan.

Tre poäng känns inom räckhåll - då letar sig ett snöpligt Tumbaskott sig genom försvaret in i Nettans högra burhörn. Klockan står på 19.47, ställningen är 3-3. Så slutar också matchen.

Dagens glimmer går oavkortat till hela laget, från supportande Lotta på läktaren, via Per och Dalas ypperliga matchning, Nettans räddningar mellan stolparna och krigarna på plan. Att får ihop två lag till ett på så kort tid är verkligen en utmaning. Vi tar med oss upphämtningen från 0-2 till 3-2 och ett jäkla gött go på bänken. Bra inställning, vi uppmuntrar och hjälper varandra. Det här kan ju bli hur bra som helst framöver.