Lövet har en udda talang. Vi spelar som sämst mot de sämsta lagen – och som bäst mot de bästa. Varför göra det enkelt liksom? AIK tänkte åka till Gubbängen och hämta hem tre enkla pinnar. Vi ville annorlunda och stod upp bra mot serieledarna.
Gnaget inleder i ett brutalt tempo och sätter 1-0 innan fem minuter är spelade. Puh. Topplaget trivs som bäst när de får ställa upp i vår zon och spela runt. Därför ser vi till att bryta deras spel tidigt. Och vi lyckas bättre och bättre ju längre matchen spelas.
Det är alltid roligt att spela mot bra lag som man kan lära sig saker av. AIK spelar strukturerat, och har absolut inte bråttom med bollen i egen zon. Istället ser de till att etablera spel, får med hela laget i anfallet och satsar på skott utifrån. Men AIK får inte någon riktig utdelning och är verkligen inte nöjda med att bara leda med 1-0.
Andra perioden är vår bästa, där vi lyckas pressa tillbaka AIK ordentligt under en period. Deras självförtroende vacklar, medan vi känner att vi faktiskt både kan, vill och vågar. Att se serieledarna bränna otaliga chanser ger oss extra energi. Våra backar kliver upp högt i banan och bryter deras spel tidigt. Det är riktigt härligt att se hur orädda vi är, ingen tvekar i närkamperna och därför får vi också med oss bollen. Men perioden blir mållös och 0-1 står sig in i tredje perioden.
Då får vi chansen i matchens första powerplay efter att AIK:s coacher lyckats med konsttycket att snacka till sig en utvisning. De sista avsluten är riktigt vassa, men de två minuterna blir mållösa. Sen får vi problem. Omställningen blir lite för långsam och darrig och då kan AIK göra två snabba mål utifrån. Frida, som gör en Henke Lundquist och räddar oss flera gånger om, är helt skymd. Ett par minuter senare utökar AIK till 4-0-ledning.
Matchens sista fem minuter blir innehållsrika. Vi får spela fem mot fyra igen, behåller lugnet och gör ett riktigt bra powerplay med flera farliga avslut. Sedan dömer domarna straff till oss efter en ful eftersläng mot Kattis. Mia gör ett bra försök, men målvakten lyckas läsa dragningen och tar straffen. Strax efter övertaget gör vi matchens sista mål när Mathilda får passning från Mia och från ingen vinkel sätter 1-4 rakt i krysset bakom AIK:s målvakt. Såå skönt att spräcka nollan, och som vi gör det! I dag spelade vi verkligen som ett lag och är alla värda lika mycket beröm!
Vi förlorar matchen med 1-4, men jag tycker ändå att vi ska vara nöjda. Vi står upp otroligt bra, hjälper varandra och försvarar oss fantastiskt. AIK jublade, eftersom de i och med segern blev klara för spel i division två. Vi har tre matcher kvar och mycket att spela om. Vad sägs som bryta trenden, vinna några matcher igen och slippa kvala oss kvar?! All in!
söndag 23 februari 2014
söndag 9 februari 2014
Matchrapport Lövet IBF- Centralvägen IBK, 0-4
Många gånger slår vilja klass. Det har varit Lövets motto en lång tid och varit lite av vår specialitet. När vi därför ställs mot ett Centralvägen med "vår" inställning – då råkar Lövet ut för en smärre identitetskris. Spelvändningar och liten box? Det är ju vår grej!
Att vi är två lag som tampas på samma sida av tabellen, placeringarna efter varandra, märktes tidigt. Båda lagen har spelat bra den senaste tiden och hade samma utgångsläge.Vi spelar jämt i inledningen av matchen och äger boll ungefär lika mycket. Det blir dock mycket "dutt-innebandy" och många avblåsningar på grund av slag. Vi sliter, kämpar och springer, men har svårt att tråckla oss igenom deras kompakta box.
Deras målvakt täcker upp bra, men utmanas för dåligt eftersom vi inte kommer igenom resten av "C" ordentligt. Istället kan de spelvända på oss och de ack så viktiga bollarna på mittplan rullar åt alla världens håll – utom vårt. Vi stirrar lite mycket boll, och det är i ett sådant läge Centralvägen får en spelare fri och kan ta ledningen efter kvarten spelad. Vi är nära att reducera, efter att ha satt hög press mot deras mål strax efter, men det är Centralvägen som kan gå till periodvila med ledningen. En utveckling vi inte är nöjda med.
Andra perioden är en enda uppförsbacke på så sätt att vi periodvis lyckas hålla hög press, men ändå inte lyckas få till skott på mål. Matchen i matchen blir dessvärre mot domarna. Allt som oftast får Centralvägen billiga frislag med sig. Vi lyckas dock hålla tålamodet uppe i ytterligare 20 minuter, en period som blir helt blank i protokollet. "C" leder fortfarande med 0-1.
I tredje perioden har vi bestämt oss för att göra slut på velandet och vinna matchen. Det går trögt inledningsvis, även om tempot är något högre. Alex blir utvisad, men vi hinner bara spela boxplay i några sekunder innan Centralvägen också får en tjej i utvisningsbåset. Spelet fyra mot fyra är stabilt, men leder inte till några mål. Halvvägs in i sista perioden gör Centralvägen tre snabba mål, och punkterar matchen. Blytungt. Vi lyckas ändå pressa väldigt bra de sista tio minuterna, men Centralvägen vinner likväl med 4-0.
Det var lite bittra känslor efter matchen på flera håll, och vi kanske inte var överens om vad det egentligen var som gjorde att vi förlorade. Flera yttre faktorer lyckades distrahera oss och tog ner oss på en sämre nivå. Men Centralvägen var det bättre laget i dag, och vi kommer att få kämpa för att hålla dem bakom oss i tabellen.
Det finns dock ljusglimtar! Dagens glimmer går till Helene, som tar flera kliv framåt och är såå nära att göra mål, och Lena, som helt orädd ger sig in i de tuffaste kamperna på mittplan. Way to go girls! Och om Hellner tog ett OS-silver efter en tung säsong, så ska vi väl också kunna plocka poäng i de återstående matcherna? Vi har vår framtid i divison 3 i egna händer. Monc är tillbaka, och med besked dessutom! Likaså Alex, som gjorde en pigg comeback efter hjärnskakningen. Nya tag!
Att vi är två lag som tampas på samma sida av tabellen, placeringarna efter varandra, märktes tidigt. Båda lagen har spelat bra den senaste tiden och hade samma utgångsläge.Vi spelar jämt i inledningen av matchen och äger boll ungefär lika mycket. Det blir dock mycket "dutt-innebandy" och många avblåsningar på grund av slag. Vi sliter, kämpar och springer, men har svårt att tråckla oss igenom deras kompakta box.
Deras målvakt täcker upp bra, men utmanas för dåligt eftersom vi inte kommer igenom resten av "C" ordentligt. Istället kan de spelvända på oss och de ack så viktiga bollarna på mittplan rullar åt alla världens håll – utom vårt. Vi stirrar lite mycket boll, och det är i ett sådant läge Centralvägen får en spelare fri och kan ta ledningen efter kvarten spelad. Vi är nära att reducera, efter att ha satt hög press mot deras mål strax efter, men det är Centralvägen som kan gå till periodvila med ledningen. En utveckling vi inte är nöjda med.
Andra perioden är en enda uppförsbacke på så sätt att vi periodvis lyckas hålla hög press, men ändå inte lyckas få till skott på mål. Matchen i matchen blir dessvärre mot domarna. Allt som oftast får Centralvägen billiga frislag med sig. Vi lyckas dock hålla tålamodet uppe i ytterligare 20 minuter, en period som blir helt blank i protokollet. "C" leder fortfarande med 0-1.
I tredje perioden har vi bestämt oss för att göra slut på velandet och vinna matchen. Det går trögt inledningsvis, även om tempot är något högre. Alex blir utvisad, men vi hinner bara spela boxplay i några sekunder innan Centralvägen också får en tjej i utvisningsbåset. Spelet fyra mot fyra är stabilt, men leder inte till några mål. Halvvägs in i sista perioden gör Centralvägen tre snabba mål, och punkterar matchen. Blytungt. Vi lyckas ändå pressa väldigt bra de sista tio minuterna, men Centralvägen vinner likväl med 4-0.
Det var lite bittra känslor efter matchen på flera håll, och vi kanske inte var överens om vad det egentligen var som gjorde att vi förlorade. Flera yttre faktorer lyckades distrahera oss och tog ner oss på en sämre nivå. Men Centralvägen var det bättre laget i dag, och vi kommer att få kämpa för att hålla dem bakom oss i tabellen.
Det finns dock ljusglimtar! Dagens glimmer går till Helene, som tar flera kliv framåt och är såå nära att göra mål, och Lena, som helt orädd ger sig in i de tuffaste kamperna på mittplan. Way to go girls! Och om Hellner tog ett OS-silver efter en tung säsong, så ska vi väl också kunna plocka poäng i de återstående matcherna? Vi har vår framtid i divison 3 i egna händer. Monc är tillbaka, och med besked dessutom! Likaså Alex, som gjorde en pigg comeback efter hjärnskakningen. Nya tag!
söndag 2 februari 2014
Matchrapport Lövet IBF - Saltsjöbadens IF, 7-3
Vi hade en revansch att utkräva mot Saltis. Och OM det blev revansch sen! Från kollektiv kollaps förra mötet - till en nästintill utskåpning denna eftermiddag. Efteråt sa Lena till mig: "Det var inte samma Saltsjöbaden på planen i dag". Men faktum är att det verkligen inte var samma Lövet heller.
Saltsjöbaden har flera individuellt skickliga spelare som gillar att hålla i boll och gör det väldigt bra. De skjuter mycket utifrån och är riktigt farliga i skottlägen från halva planen. Ändå var det vi som tog ledningen, efter att Linda brutit en passning och på egen hand kunde sätta 1-0, en ställning som varade i drygt en minut...Två jämna lag följdes åt i den första perioden, men det kändes ändå som att vi höll i taktpinnen och hade bättre press på motståndarna. Efter att jag lyckats trassla in bollen bakom Saltsjöbadens målvakt kunde vi gå till pausvila med 2-2.
Till andra perioden bestämmer vi oss för att gå närmare spelarna och vinna bollarna på mittplan. Våra stabila backar tar mer och mer initiativ och lyckas med flera snygga instick - både Jenni, Chris och Madde finns representerade i målprotokollet! Underbart att se hur vi spelar med en trygghet och ett stort självförtroende. Efter andra perioden har vi med oss 4-2 och en jäkligt bra känsla.
Tredje perioden blir oerhört innehållsrik, och vi bjuder vår publik (och extra coacher Monc, Alex och Mathilda) på riktigt fin innebandy. Vi får inledningsvis chansen att spela powerplay och lyckas via ett fint passningsspel få bollen till Chris som sätter ett stenhårt skott i Saltis nät. Målet får Saltsjöbaden ur balans, och vi kan göra ytterligare ett snabbt mål via Kattis klubba. Saltsjöbaden tar time-out. Vi har matchen i egna händer genom Lindas 7-3-mål, men Saltsjöbaden fortsätter dock att kämpa, och gör de sista minuterna riktigt jobbiga för oss. Efter en strulig situation i boxplay i vårt straffområde får vi en straff emot oss, som Christine lyckas rädda! Vi tvingas därefter spela tre mot fem. Då bjuder Linda på show, genom att bryta Saltis spel, sticka på kontring, hålla bollen bakom motståndarnas mål - samtidigt som hon har TRE motståndare på sig! Galet!
Sammanfattningsvis visar vi återigen att vi är som allra starkast när vi jobbar för varandra och verkligen vågar. Och tar avslut! Sju mål från minst fem olika målskyttar tyder på att vi ju faktiskt kan både skjuta och göra mål när vi vill. Roligt också att Christine gör en så bra match och också får rädda en straff. Matchens glittrigaste glimmer går till Madde, för grymma instick från backposition och otroligt stabilt spel i tuffa situationer, och Kattis, som imponerade på undertecknad med sitt jobb på offensiv planhalva och dessutom fick trycka in två mål.
Lövet är alltså fortfarande obesegrade 2014! Det ser vi till att fortsätta med! Bra kämpat alla!
Saltsjöbaden har flera individuellt skickliga spelare som gillar att hålla i boll och gör det väldigt bra. De skjuter mycket utifrån och är riktigt farliga i skottlägen från halva planen. Ändå var det vi som tog ledningen, efter att Linda brutit en passning och på egen hand kunde sätta 1-0, en ställning som varade i drygt en minut...Två jämna lag följdes åt i den första perioden, men det kändes ändå som att vi höll i taktpinnen och hade bättre press på motståndarna. Efter att jag lyckats trassla in bollen bakom Saltsjöbadens målvakt kunde vi gå till pausvila med 2-2.
Till andra perioden bestämmer vi oss för att gå närmare spelarna och vinna bollarna på mittplan. Våra stabila backar tar mer och mer initiativ och lyckas med flera snygga instick - både Jenni, Chris och Madde finns representerade i målprotokollet! Underbart att se hur vi spelar med en trygghet och ett stort självförtroende. Efter andra perioden har vi med oss 4-2 och en jäkligt bra känsla.
Tredje perioden blir oerhört innehållsrik, och vi bjuder vår publik (och extra coacher Monc, Alex och Mathilda) på riktigt fin innebandy. Vi får inledningsvis chansen att spela powerplay och lyckas via ett fint passningsspel få bollen till Chris som sätter ett stenhårt skott i Saltis nät. Målet får Saltsjöbaden ur balans, och vi kan göra ytterligare ett snabbt mål via Kattis klubba. Saltsjöbaden tar time-out. Vi har matchen i egna händer genom Lindas 7-3-mål, men Saltsjöbaden fortsätter dock att kämpa, och gör de sista minuterna riktigt jobbiga för oss. Efter en strulig situation i boxplay i vårt straffområde får vi en straff emot oss, som Christine lyckas rädda! Vi tvingas därefter spela tre mot fem. Då bjuder Linda på show, genom att bryta Saltis spel, sticka på kontring, hålla bollen bakom motståndarnas mål - samtidigt som hon har TRE motståndare på sig! Galet!
Sammanfattningsvis visar vi återigen att vi är som allra starkast när vi jobbar för varandra och verkligen vågar. Och tar avslut! Sju mål från minst fem olika målskyttar tyder på att vi ju faktiskt kan både skjuta och göra mål när vi vill. Roligt också att Christine gör en så bra match och också får rädda en straff. Matchens glittrigaste glimmer går till Madde, för grymma instick från backposition och otroligt stabilt spel i tuffa situationer, och Kattis, som imponerade på undertecknad med sitt jobb på offensiv planhalva och dessutom fick trycka in två mål.
Lövet är alltså fortfarande obesegrade 2014! Det ser vi till att fortsätta med! Bra kämpat alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)