Många gånger slår vilja klass. Det har varit Lövets motto en lång tid och varit lite av vår specialitet. När vi därför ställs mot ett Centralvägen med "vår" inställning – då råkar Lövet ut för en smärre identitetskris. Spelvändningar och liten box? Det är ju vår grej!
Att vi är två lag som tampas på samma sida av tabellen, placeringarna efter varandra, märktes tidigt. Båda lagen har spelat bra den senaste tiden och hade samma utgångsläge.Vi spelar jämt i inledningen av matchen och äger boll ungefär lika mycket. Det blir dock mycket "dutt-innebandy" och många avblåsningar på grund av slag. Vi sliter, kämpar och springer, men har svårt att tråckla oss igenom deras kompakta box.
Deras målvakt täcker upp bra, men utmanas för dåligt eftersom vi inte kommer igenom resten av "C" ordentligt. Istället kan de spelvända på oss och de ack så viktiga bollarna på mittplan rullar åt alla världens håll – utom vårt. Vi stirrar lite mycket boll, och det är i ett sådant läge Centralvägen får en spelare fri och kan ta ledningen efter kvarten spelad. Vi är nära att reducera, efter att ha satt hög press mot deras mål strax efter, men det är Centralvägen som kan gå till periodvila med ledningen. En utveckling vi inte är nöjda med.
Andra perioden är en enda uppförsbacke på så sätt att vi periodvis lyckas hålla hög press, men ändå inte lyckas få till skott på mål. Matchen i matchen blir dessvärre mot domarna. Allt som oftast får Centralvägen billiga frislag med sig. Vi lyckas dock hålla tålamodet uppe i ytterligare 20 minuter, en period som blir helt blank i protokollet. "C" leder fortfarande med 0-1.
I tredje perioden har vi bestämt oss för att göra slut på velandet och vinna matchen. Det går trögt inledningsvis, även om tempot är något högre. Alex blir utvisad, men vi hinner bara spela boxplay i några sekunder innan Centralvägen också får en tjej i utvisningsbåset. Spelet fyra mot fyra är stabilt, men leder inte till några mål. Halvvägs in i sista perioden gör Centralvägen tre snabba mål, och punkterar matchen. Blytungt. Vi lyckas ändå pressa väldigt bra de sista tio minuterna, men Centralvägen vinner likväl med 4-0.
Det var lite bittra känslor efter matchen på flera håll, och vi kanske inte var överens om vad det egentligen var som gjorde att vi förlorade. Flera yttre faktorer lyckades distrahera oss och tog ner oss på en sämre nivå. Men Centralvägen var det bättre laget i dag, och vi kommer att få kämpa för att hålla dem bakom oss i tabellen.
Det finns dock ljusglimtar! Dagens glimmer går till Helene, som tar flera kliv framåt och är såå nära att göra mål, och Lena, som helt orädd ger sig in i de tuffaste kamperna på mittplan. Way to go girls! Och om Hellner tog ett OS-silver efter en tung säsong, så ska vi väl också kunna plocka poäng i de återstående matcherna? Vi har vår framtid i divison 3 i egna händer. Monc är tillbaka, och med besked dessutom! Likaså Alex, som gjorde en pigg comeback efter hjärnskakningen. Nya tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar