Efter tre långa veckor av matchuppehåll var det äntligen dags att ta emot Huddinge hemma i Gubbängen. Vi har mött varandra ett par gånger vid det här laget och vet således (ungefär) var vi har varandra. Huddinge inledde med att gnälla lite i korridoren över "vilken otroligt sunkig hall" Gubbängen är. Vi svarade "Välkomna" och gav dem en ordentlig match.
Huddinges styrka ligger i att rulla boll i anfall, och de gör några riktigt snygga mål på det sättet. Det första kom efter drygt 5 minuters spel, då det ändå kändes som att vi kommit in i andra andningen. Vi skakar av oss ledningsmålet och spelar på kontringar genom att vinna bollen på mittplan. På det sättet lyckas Jenny få med sig bollen och sätter välförtjänt 1-1, helt på egen hand. Då återstår bara tre minuter av perioden och det ser ut som att vi kan få gå till pausvila med oavgjort. Huddinge hade bestämt annorlunda och sätter snöpligt 2-1 med 40 sekunder kvar.
I andra perioden startar Huddinge vrålstarkt och sätter 3-1 direkt, utan att vi hinner med. Vi känner dock att vi rubbar deras försvar gång på gång, och lyckas spela igenom när Therese, Kim, Jenny och Linda vinner bollen i vårt försvar och kan kontra. Det blir dock Huddinge som lyckas sätta även nästa mål, innan vi snabbt reducerar till 2-4 efter mål av Jenny. Vi sliter som djur på plan och resultatet håller sig perioden ut.
Även i tredje perioden startar Huddinge snabbt med att irriterande nog göra ytterligare ett mål. Vi behåller dock huvudet högt och känner att vi är med och att vi har jobbat oss närmare ytterligare en reducering. Den kommer efter halva perioden, när Kim nätar. Ett känslosamt mål på många sätt och Kim gör en heroisk insats av att bara fullfölja matchen. Därefter spelar vi boxplay, något som vi klarar bra även denna gång. De sista minuterna lyckas vi pressa Huddinge ordentligt och jagar ett viktigt 4-5 mål som skulle kunna göra Huddingetjejerna rejält nervösa. Trots fina målchanser kommer vi aldrig närmare poängen, och Huddinge kan istället sätta spiken i kistan med sitt sista mål.
Matchen slutar 6-3, men vi tar med oss att vi står upp bra mot ett lag som sannolikt placerar sig topp-tre i tabellen i år. Vi lyckas få till ett glimrande spel bitvis, mycket tack vare kontringarna. Frida hade det svettigt i målet (och lyckades vid ett tillfälle få svett i ögat (!) efter en närkamp) och storspelar verkligen. När jag pratade med en i motståndarlaget ett par dagar efter matchen berömde hon särskilt vår duktiga målvakt. I övrigt strösslar vi glimmer över hela Lövet och blickar framåt mot nästa helg - och förhoppningsvis fler poäng.
Stort tack till Anders som skötte seket och välkommen till Lövet!
Tillsammans är vi starka - tillsammans är vi jävligt starka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar