Återigen en match där viljan kom att bli avgörande. Denna helg hade vi hemmaplan, och gäster var (för oss) okända Djurö-Vindö. Vi hade med oss en positiv känsla från två vinster och en tro på att vi hade bra odds för att göra en riktigt bra match. Inledningen var jämn, där båda lagen hade chanser åt varsitt håll. Djurö tog ledningen efter en enskild prestation som vi inte kunde göra så mycket åt. Två minuter senare kan dock Frida kvittera till oss och matchen är lika jämn på plan som i protokollet. Ändå har Djurö ledningen när vi går till pausvila.
I andra perioden får båda lagen chans att spela powerplay efter två felaktigt avstånd-utvisningar. Vi fick utdelning genom Chris som satte 2-2. Snöpligt nog gör Djurö 2-3 kort därefter, med bara 30 sekunder kvar av perioden.
I tredje har vi bestämt oss för att ta hem matchen, och undertecknad gör 3-3 på fin pass från Tina. Överlag har vi många chanser, och vi måste jobba på att förvalta chanserna bättre. Matchen står och väger och plötsligt går luften ur oss. Elina smäller ihop med en motspelare och gör illa knäet, och i samma veva gör Djurö 3-4. Flera faktorer samverkar till att matchen på något sätt glider oss ur händerna. Djurö kan defilera på slutet och gå i från. Slutresultatet, 3-6, vill vi nog gärna glömma.
Vi vinner som ett lag, och vi tar förluster som ett lag. Vi räckte inte till idag, men vi tar nya tag. Sportsligt av Djurös nummer 10 att kolla hur det var med Elina efter matchen. Skönt också att vi har extra stöd i form av Monc i seket, Jessica i fiket och Veronica på läktaren. Lövet är ju inte bara laget på plan utan även personerna runt omkring.
Fuck off, nu kör vi! All in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar